The Blue Pill

Folk verkar inte ta saker på allvar. Folk verkar inte ta livet på allvar. Verkar tycka att det är bäst när det är småljummet. Inte för mycket. Man har ett Intresse, som man lever för. Men det verkar inte sträcka sig så långt egentligen. Kan man något så är det Jobbet. Eller är det mig det är fel på? Kan jag inte läsa människor? Förstår jag ingenting? Eller är det så att folk inte tenderar att lägga någon egentlig vikt vid det dom gör?

Folk har för lite pretentioner.

Mänskligheten gör mig förvirrad. Och sur. Folk verkar vara så rädda. Och försiktiga. Kanske är jag avundsjuk. På sätt och vis så känns en del av de val jag har gjort här i livet som det blåa pillret i the Matrix. Pretentiöst och högmodigt uttryckt, måhända. Men det är iallafall något. Ett sätt att aktivt se på, och förhålla sig till, världen. Något som många verkar sakna. Jag säger inte att de val jag gör är annorlunda, men jag vet (relativt ofta) iallafall att jag väljer. Även om valet står mellan något möjligt och något helt omöjligt så är det mitt val även om jag väljer samma sak som alla andra.

Vill jag gärna tro iallafall. Jag måste nog bena lite mer i det här. Känns som att jag är något på spåren.