The Original Hellraiser

Tycker man inte att det här är det roligaste på hela youtube så är det något fel på en.


Listen up here, I'll make it quite clear
I'm gonna put some boogie in your ear
Shake and bop, don't you stop
Dance like a maniac until you drop
I don't mind, I don't mind
I can run a razor right up your spine
What are you waiting for
What do you think you were created for

Show us you care, show us you dare
You don't know what happened, not if you weren't there

Born to raise hell, born to raise hell
We know how to do it and we do it real well
Born to raise hell, born to raise hell
Voodoo medicine, cast my spell
Born to raise hell, born to raise hell
Play that guitar just like ringin' a bell
Take it or leave it

Going for broke, rock till you choke
It don't matter if you drink or smoke
Speak through the beat, get up on your feet
Sweating like a hound dog, white as a sheet

Don't you be scared, don't you be scared
Everybody terrified, I don't seem fair
What are you waiting for
What do you think you were created for

Out of your seat, blind in the heat
Do the nasty boogie mama, stomp your feet

Born to raise hell, Born to raise hell
We know how to do it and we do it real well
Born to raise hell, Born to raise hell
Go back to zero take a pill and get well
Born to raise hell, Born to raise hell
Be a good soldier and die where you fell


Born to raise hell, Born to raise hell
We know how to do it and we do it real well
Born to raise hell, Born to raise hell
Go on out and boogie 'cos you never can tell
Born to raise hell, Born to raise hell
Be a good soldier and die where you fell
Born to raise hell, Born to raise hell
We know how to do it and we do it real well

"Wir sind der master race"

Alltså...



Vs.



Vilken vinner? Och på vilket sätt? Sonseed är ju tokigt verklighetsfrämmande, men någonstans så kissar de sig inte i ansiktet vilket ju NU gör (jag menar, främlingsfientlig reggae...) plus att Sonseed-låten är inte fullt lika vedervärdig (eller jo. Eller nej. Eller kanske.). Dessutom är den skriven på ett för ändamålet lagom komplicerat språk, medan NUs 'svenska' inte riktigt håller måttet ("Omfamna min hand" liksom. "Tänk om din dröm skulle bli verklighet i det land dina förfäder slet." Kom igen kom igen kom igen grabbar.) om man betänker att de borde ju värna om det där med svenska och grejer med tanke på att de gör en rätt stor grej av att vara just svenska. Fast å andra sidan kan man tänka att snubbarna som gjorde den låten nog mest tänkte "vaddå, vår publik är ju inte direkt kända för sitt snille och sin smak. Vi säger att det är nationellt så säljer det" och det är ju lite sorgligt. Man vill ju att dom ska tycka att det är det absolut bästa som någonsin spelats in (men det KAN de ju inte tycka. Det är ju t o t a l Joelbitarklass på... allt.) . Som Sonseed, som nog faktiskt tror att de är det bästa som någonsin har visats på Kristna Kanalen (kolla på videon, bara. Om inte gitarristen är helt säker på att han är rockstjärna/kommer få ligga efter avklarat strängaspel så är jag skapt som någon form av fisk).

Det är rätt dött lopp, faktiskt. Båda låtarna är liksom sjukt konstiga/bra, men Sonseed tar nog ledningen på grund av den makalösa videon. Basen, basisten, gitarrvirtuosen, den livströtta tjockisen i kören. Mästerligt.

Så. Nu var det avklarat.

Bara att ge upp nu. Men vad? Jo, såhär. Jag har upptäckt Sveriges Bästa Blogg Genom Tiderna. Fast om man inte gillar insatta, nördiga, elaka och fyndiga dissektioner av diverse hårdrocksrelaterade fenomen (Eller vad sägs om recensioner av black metal-loggor från Trondheim? En totalsågning (hade den varit en porrfilm hade den varit olaglig) av en Katatonia-skiva? En analys/genomgång av de vedervärdiga texterna tillhörandes Unleashed's 'Warrior'-platta (avd. sparka på de som redan ligger ner)? Libanesisk black metal?) så är den kanske inte Sveriges Bästa Blogg Genom Tiderna.

Satan baby, Satan.

Fyfan vad jag älskar the Cramps. Och Motörhead. Jag kom, återigen, på det idag. När jag stod på Konsum och lyssnade på "Killed By Death" (inte en favolåt med Motörhead) och bara kom på mig själv med att känna, nej att veta att jag var kanske den absolut ballaste människan i hela världen. Och det blev jag bara för att jag lyssnade på Motörhead just då. Ett band som har den inverkan på en är ganska så jävla bra.

"if you squeeze my lizard/I'll put my snake on you"... Asså, det är poesi av högsta klass.

Fan, det borde jag ha valt som uppsatsämne istället: sett hur många anspelningar på otukt som i snitt finns i en the Cramps-låt. Men skulle man i sådana fall räkna med ALLA låtar eller bara dem de skrivit själva? Dom är ju lite som Kiss på den punkten (dvs allt handlar om sex. Eller knark.), fast bättre.

Jag måste skaffa en Cramps-influerad tatuering någonstans, fast jag fattar bara inte vad. Loggan är ju snygg, men det är ju lite B att tatuera in loggor (om man inte är Fenriz och tatuerar in AC/DC-loggan med ordet "gamla" ovanför).

Nu ska jag trycka johannesört (som tyvärr inte har något med Sydafrika att göra) och sen försöka somna.

Mental spya

Är det bara jag som tycker att en musikstils viktigaste definierande drag inte är musiken i sig? Jag menar, Amebix är ju helt klart ett punkband, men de låter ju metal. Casualties låter pch ser punk ut, men är ju inte särskilt punk. Nirvanas första låter ju som Celtic Frost-riff baklänges, men Nirvana är ju inte metal. Ja, det finns andra omständigheter vad det gäller musiken som räknas också men bla bla bla. Det jag vill komma till är detta: tvärtemot vad hela världen vill tro så tycker jag att blues inte är en musikstil. Jag menar, det finns ju sjutusen band med hur många medlemmar som helst som gärna står och kör samma trötta bluestolvor hela tiden och har det jävligt mysigt tillsammans, men vad fan har det med något att göra? Kom igen. Jag menar, man hör ju på namnet att det inte handlar om att stå på scen och mysa tillsammans. Det handlar ju ändå om att förmedla någon form av jävla känsla och attityd. Skärp er, liksom. Jag menar, Motörhead är ju mer blues än Eric Clapton ens kan drömma om att vara. För att parafrasera en av Robert Johnsons gamla flickvänner: alla bluesmän har sålt sin själ till Djävulen. Och lite sant är det, fanimej. Kolla bara på de två senast nämnda: Eric Clapton och Lemmy Kilminster. Vem av dem har sannolikast stått i en korsning vid midnatt och sålt sin själ till Djävulen (och nu menar jag på det tuffa sättet, inte på "förnedra hela planeten med värdelös musik"-sättet)? Just det.

Så, nu fick jag det sagt.

EDIT: Jag menar, är the Cramps ett rockabillyband? Va? Egentligen? Inte riktigt, va? De låter en del rockabilly, men de är knappast rockabilly.

Det där med att börja med saker i tid är inte riktigt min grej.

Jag är inte helt pepp på lifvet idag ("När är du någonsin det?" säger nu Vän Av Ordnüng). Jag har massa skit som måste vara klart tills på på måndag och tills på onsdag och jag är inte alls säker på hur jag ska få det att gå ihop. Grejen som ska vara inne på måndag får jag ingen styrsel på, riktigt. Jag har skrivit själva undersökningen men jag kan liksom inte knyta ihop påsen för jag får inte till någon bra inledning/introduktion och jag får inte till någon bra slutsats för jag kan liksom inte formulera vad jag vill med texten. Sen har jag den där grejen till på onsdag också och även om jag har lite mer styrsel på den så är det fortfarande jävlig (nåja) mycket info att gå igenom och dra slutsaster över. Nåja, jag har iallafall en plan för hur jag ska sortera upp infon. det är ju alltid något.

Sen så ska jag klippa mig och tatuera mig och jobba också. Och så tror jag att Sabbat behöver en massa uppmärksamhet för tillfället.

Men jag fick in "Eparistera Daimones" med Triptykon (som liksom är uppföljarbandet till Celtiv Frost). Den är än så länge lite meh. Alltså, Celtic Frost's sista skiva "Monotheist" är ett totalt jävla mästerverk och ED låter ju väldigt mycket som en "Monotherist II" så det är ju kul. Fast den låter, än så länge, mer som ratade låtar från "Monotheist" än något annat. Fast jag har ju bara lyssnat igenom den lite snabbt på jobbet, så jag ska inte säga för mycket. Det tog ju ett tag innan "Monotheist" föll på plats, om en säger så.

Just ja. Jag byggde/sydde en ny jeansväst också. Svart. Kommer bli mycket MetalPvnk. Kanske viss möjlighet till utseendemässig raggarvarning fast jag räknar med att eftersom jag inte har häng, snusar, täcker mig själv med sydstatsflaggor, har äcklig hy + finnar, är brännvinsdrängfull prick hela tiden, har kläder i rätt storlek och inga Ultima Thule-tröjor på mig så kommer jag nog ändå komma undan med äran i behåll. Fast jag har ju både boots och myggjagare (dock inga träskor)... Får se till att inte använda dem när jag använder västen, helt enkelt.

Inte så Bateman

Jag har kommit fram till att jag gillar H&M:s skjortor. Inte alla skjortor, men deras aningen bättre och lite dyrare (standard)skjortor. Eller, jag gillar dem när jag får tag på dem på rea för 100:-/st. Jag gillar dem inte till fullpris. För fullprispengarna beställer jag hellre skjortor från T.M. Lewin's rea eller liknande (man kan gott sluta sig till att jag gillar reapriser. Faktum är att jag i klädväg väldigt sällan handlar annat än vid reatillfällen, om det inte rör sig om t ex. strumpor, hårdrockströjor och liknande. Jag känner mig liksom lurad om jag måste betala fullpris.). Men åter till H&M:s skjortor. De är lagom snygga, lagom bra och man behöver inte vara så rädd om dem. Spilla lite? Den kostade bara 100:-. Slita lite för mycket? Samma där. Ingrodd smuts? So what. Inga problem. Det är lite som kalsonger och strumpor. Förbrukningsvaror.

Nåja. Poängen med det här inlägget var en annan skjorta. H&M hade nämligen en ganska snygg och väldigt billig jeansskjorta, som jag tvekade som jag tvekade så länge inför att köpa att den nu är slut prick överallt. Jeansskjortor är ju ett väldigt känsligt kapitel (=svårburet plagg) så 149:- kändes ju som ett pris som möjliggjorde en testrunda. Så icke längre. Faktum är att det verkar inte ens finnas något mellan 149:- och 1200:- som ens känns lite tilltalande. Jag menar, man vill ge det här intrycket:

Men det är ju lätt hänt att man helt plötsligt ser det här i spegeln:



Fast den sista bilden där... Han ser ju ändå skönt sunkig och sabbad ut.

Mindfuck

Skriver just nu ner stödord och liknande för min lilla dissektion angående kristna teman, skönhet och glädje i "I Dwell In Possibility" och lyssnar samtidigt på Diocletian. Det är rätt schizofrent. Eller vad säger ni? Avgör själva:




I dwell in Possibility--
A fairer House than Prose--
More numerous of Windows--
Superior--for Doors--
Of Chambers as the Cedars--
Impregnable of Eye--
And for an Everlasting Roof
The Gambrels of the Sky--
Of Visitors--the fairest--
For Occupation--This--
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise--


Här har vi ett bortglömt band, förresten. Gamla hjältar i min värld, med det underbara namnet Cauldron Black Ram.


Aningen bättre ljud på den här, kanske...

TIPS

De av er därute som gillar designen på MQ:s märke Bläck bör låna ögonen åt den här flyern:Blank är alltså, om jag inte minns fel, de som designar Bläcks eget märke, eller hur man nu ska formulera det. Själv orkar jag inte riktigt engagera mig i det just nu.

Stulen info.

Top Ten Reasons East Jerusalem does not belong to Jewish-Israelis.

Read and weep. Jag har valt att citera några av de bättre delarna:

Adherents of Judaism did not found Jerusalem. It existed for perhaps 2700 years before anything we might recognize as Judaism arose. Jewish rule may have been no longer than 170 years or so, i.e., the kingdom of the Hasmoneans.

8. Therefore if historical building of Jerusalem and historical connection with Jerusalem establishes sovereignty over it as Netanyahu claims, here are the groups that have the greatest claim to the city:

A. The Muslims, who ruled it and built it over 1191 years.

B. The Egyptians, who ruled it as a vassal state for several hundred years in the second millennium BCE.

C. The Italians, who ruled it about 444 years until the fall of the Roman Empire in 450 CE.

D. The Iranians, who ruled it for 205 years under the Achaemenids, for three years under the Parthians (insofar as the last Hasmonean was actually their vassal), and for 15 years under the Sasanids.

E. The Greeks, who ruled it for over 160 years if we count the Ptolemys and Seleucids as Greek. If we count them as Egyptians and Syrians, that would increase the Egyptian claim and introduce a Syrian one.

F. The successor states to the Byzantines, which could be either Greece or Turkey, who ruled it 188 years, though if we consider the heir to be Greece and add in the time the Hellenistic Greek dynasties ruled it, that would give Greece nearly 350 years as ruler of Jerusalem.

G. There is an Iraqi claim to Jerusalem based on the Assyrian and Babylonian conquests, as well as perhaps the rule of the Ayyubids (Saladin's dynasty), who were Kurds from Iraq.

9. Of course, Jews are historically connected to Jerusalem by the Temple, whenever that connection is dated to. But that link mostly was pursued when Jews were not in political control of the city, under Iranian, Greek and Roman rule. It cannot therefore be deployed to make a demand for political control of the whole city.

Och kanske den viktigaste delen av alla:

10. The Jews of Jerusalem and the rest of Palestine did not for the most part leave after the failure of the Bar Kochba revolt against the Romans in 136 CE. They continued to live there and to farm in Palestine under Roman rule and then Byzantine. They gradually converted to Christianity. After 638 CE all but 10 percent gradually converted to Islam. The present-day Palestinians are the descendants of the ancient Jews and have every right to live where their ancestors have lived for centuries.


Samt en av mina favoriter i kommentatorsfältet:

AbuKedem: I don't know why these historical quibbles are necessary. Jordanian municipal Jerusalem was 6 square km - 1 sq. km inside the walls and 5 more of adjacent villages. Israeli municipal "Jerusalem" covers 72 sq. km. This is a naked, obvious, land grab through the cynical exploitation of religious sentiment. "Jerusalem!!!!!" My grandfather did NOT pray to be "next year in the rebuilt" Abu Dis, al-Azaria or even Sheikh Jarah.

Huuuh...

Jag har en 'uppsats' i engelsk litteratur också. Som ska vara inne snart. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men som en del i ett seminarium fick vi analysera en massa dikter, bland annat 'I dwell in Possibility' av Emily Dickinson.

I dwell in Possibility--
A fairer House than Prose--
More numerous of Windows--
Superior--for Doors--

Of Chambers as the Cedars--
Impregnable of Eye--
And for an Everlasting Roof
The Gambrels of the Sky--

Of Visitors--the fairest--
For Occupation--This--
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise--

När vi s a s penetrerade det sista stycket (heter det så på svenska? På engelska säger man ju stanza.) så slogs jag av att det någonstans där fanns en ganska kristen (och nu menar jag inte 'kristen' i en nedlåtande ton, som jag brukar göra, utan nu menar jag det faktiskt som något (relativt) positivt.) ton. Inte bara för att hon nämner paradiset utan något mer, något mer lutheranskt men ändå fritt. Det har att göra med (jag läser för mycket på engelska, jag vet) vad som i den anglofona delen av världen kallas för the Protestant work ethic (vad ska jag översätta det till? Arbetsmoral? Arbetsetik?), kort sagt att ens arbete ska vara ens kall och att utföra det väl är en gudibehaglig gärning. Det jag läser in i den här dikten är även glädjen och skönheten att kunna utföra ett sådant 'arbete' som diktande är (i sig självt och inte enbart som 'sakrament', även om det är glädjande i sig), och hur det är ett sätt att skapa sig och utveckla en relation med gud. Kan man göra så? Funkar det, tror ni? Emily Dickinson var ju kristen, men inte särskilt evangeliskt lagd. Strax över tusen ord skare bli. Borde väl gå o lösa.

Ett problem kan vara att jag tror att min lärare är katolik. Å andra sidan så är hon ju inte dum i huvudet och ingen dålig människa. Å tredje sidan kanske hon tror att jag är kristen? Det vore ju faktiskt jobbigt.

Tribalism

Står på jobbet och kollar på "This Is England". En av mina absoluta favoritfilmer. Trots det har jag bara sett den ända till slutet kanske två gånger, för den är ju jävligt hemsk. Och fin.

Jag älskar verkligen den här sortens filmer som handlar om att växa upp och att få tillhöra något annat (något som jag både har och inte har upplevt). Och som handlar om att vara så jävla arg och frustrerad och förbannad och nedtryckt och spottad på av livet att man bara står och skakar och det finns liksom inte annat att göra. Dels för att inget hjälper och dels för att man är i ett sånt tillstånd att man inte kan lyfta ett finger. Och till slut sätter sig det där så jävla väl i hela ens varelse att det liksom inte finns något alternativ till att brinna upp från insidan. Eller bara fara ut på något irrationellt sätt.

Men just det där med att fastna. Att bli något man egentligen inte är eller borde vara eller hade blivit om livet hade farit annorlunda fram. Kommer ni ihåg scenen i bilen, med Lol och Combo? Där Combo avslöjar att han alltid älskat Lol och ger henne en låda han gjort i fängelset, dekorerad med guldmålade makaroner och sån skit? När han säger att han älskar henne och man vet liksom att den här snubben har aldrig öppnat sig så mycket och aldrig lagt ner mer tid och själ och hjärta på något som den där fåniga lilla lådan och hon säger, mer eller mindre, "jag var sexton och du våldförde dig på mig. Det finns inget vackert mellan oss och jag vill aldrig se dig igen" och han är liksom för fucked up för att ha fattat att det är det han har gjort? Och kommer ni ihåg hans reaktion (kanske bland det sorgligaste jag någonsin sett på film)? Just så.

Sen är ju typ alla jävligt snygga hela filmen igenom.

'Where is the dignity in that?'

Jag läste ut 'The Remains of the Day' igår. Kanske ingen bedrift i sig, men det är en av de absolut bästa böcker jag någonsin läst. Helt fantastisk. Inte bara för att historien, berättelsen och de olika teman som behandlas är intressanta (bara en sån sak som yrkesstolthet (när hörde du ens det ordet senast?) vs. självutplåning, lycka och självuppoffring och naturligtvis, värdighet) utan också för att det är en bok som rent berättartekniskt bara gör en helt vimmelkantig av glädje. Den är så finurligt berättad, med så många olika lager och knep och tricks för att få en att förstå saker utan att behöva skriva det rakt upp och ner, samt ett språk som gör även de mest banala delarna av boken till ett rent nöje att läsa.

I övrigt kan jag ju be att få meddela att min Travis Bickle-jacka nog hör till ett av de bästa klädköp jag gjort på ett tag. Varm, lätt, snygg, stora fickor och avtagbart foder. Det enda negativa är väl att den ger mig en lite större överkropp än jag kanske tycker är estetiskt tilltalande och att den saknar innerfickor. Annars är den klockren. En annan rolig detalj är att en del människor ser uppriktigt stötta/förvånade/provocerade ut när de ser mig i den. Vilket ju är ganska intressant. Jag menar, modellen i sig är väldigt grundläggande och det finns väldigt många människor därute som har liknande plagg på sig (om än med högre modegrad). Men det är inte så många som har camo och det är inte så många som har det rätt annorlunda camot som jag har. Vilket verkar vara något folk stör sig på. På något sätt. Eller så är det helt enkelt så att det är mig de stör sig på.

Death and Glory

I saw the millions, the naked and the dead
I saw the city streets running bloody red
I saw a thousand bombers circle in the sky
I saw the firestorm fifty stores high

I saw a hundred thousand scream and burn
I saw the armored wheels grind and turn
Universal soldier, doomed to live to tell
Fight and die forever, burn in bloody hell

Death or Glory, Death or Glory
March forever in the sound and fury
Death or Glory, Death or Glory
Blood and iron it's the same old story

I held the Iron Cross, first class with the swords
I marched with Hitler down the bloody road to war
I was at Jutland loding 'till the gun was hot,
Killed at Trafalgar without firing a shot

I was at Moscow, burning in my tank
I was at Shiloh, marching in the ranks
I was a Sturmbannfuhrer fighting in Berlin
I was a Russian Hero dying for Stalin

Death or glory, Death or glory
March forever in the sound and fury
Death or glory, Death or glory
Blood and iron it's the same old story

I swung a saber and I was a young Hussar
I was a Cossack, fighting for the Czar
I was a Viking, Berserker from the North
A Roman Gladiator murdered just for sport

I was with Bonaparte I died at Waterloo
I was a Frankish Knight, a Polish Jew
I was a Spartan in the Trojan Wars
I was a warrior for Crazy Horse

Death or Glory, Death or Glory
March forever in the sound and fury
Death or Glory, Death or Glory
The Loner Survivor but no comfort for me
Death or Glory, Death or Glory
Executioner, Judge and Jury
Death or Glory, Death or Glory
Blood and iron it's the same old story
Auf Stehen!!!

The Forest Of The Dreaming Dead

Aokigahara vid Mt. Fuji. Ett av de populäraste ställena att ta livet av sig i Japan.

Jeinseits des kosmos

Den, som likt mig, gillar Urfaust och gärna vill stoltsera med det besöker den här sidan och beställer en T-shirt.
Sen kan man försöka ta sig iväg till sommarens Hammer Open Air i Finland också. Jag har ju mer eller mindre lovat att åka dit och med tanke på mängden toppband som spelar så borde jag ju göra det (Tribulation, Grand Belial's Key, Urfaust, Vomitor (!!!), The Devil's Blood, Pagan Altar mm). Känner på mig att det kanske kan bli lite väl macho och kanske en aningen nazi på den festivalen, men jag tänkte att om man slipper bo på området så klarar man ju sig ifrån det mesta.

*pfffft*

Jag håller på att explodera. Eller antagligen snarare implodera. Av stress. Kanske inte riktigt stress, men nära nog. Jag ska nämligen till på onsdag ha kommit på vad jag ska skriva en uppsats om och jag har inte en aning. Inte den blekaste. Kul. Under loppet av en månad ska jag ha en tenta och två uppsatser färdiga. Vilket väl kan funka, på sitt sätt. Men det är en stress jag definitivt inte är van vid och med tanke på att jag knappt är förmögen att splittra min uppmärksamhet på ett sånt sätt att jag kan diska samma dag som jag jobbar/städar/tvättar/tittar på TV, så förstår ni vilka problem det här ger mig. Jag kommer börja blöda ur öronen snart.

Näe, men allvarligt. Jag kommer väl vänja mig, men jag känner lite det där att min kropp reagerar på det här. Jag är tröttare än vanligt, lite mer förvirrad, lite mer ömtålig, lite kortare stubin. Jag tål inte kaffe lika bra, vilket märks på flera sätt. Jag blir lättare dåligt full. Jag luktar sämre (alltså, som i att jag har lättare för att avge odörer, inte som i att jag har svårare att känna andras odörer). Det har ännu inte kommit till det stadiet att jag börjat blöda helt oprovocerat (inte bara näsblod), men det kommer nog till slut.

Grejen är ju den att uppsatserna är nog inte så svåra (inte själva forskningsdelen, och faktum är att jag vet inte ens om de förtjänas att kallas uppsatser då de är jävligt korta), men när man inte ens har den blekaste om vad man ska göra om, så... Har ni några förslag?

Nåja. Jag lämnar er med en hälsning från Englands finest:

Spurs-fans också. Det gillar man ju.

Nu har jag i alla fall mejlat och frågat om tips/hjälp så så mycket mer kan jag nog inte göra prick nu. Dags att krypa till sängs/kors.

Herpesväst

Gårdagskvällen spenderades ungefär såhär: förfest hos darling Suz & A i sällskap med bra folk. Under den festen fick jag bland annat lära mig att In Solitude, enbart genom att inte vara överdrivet trevliga, har blivit något av en paria inom den europeiska heavy metal-svängen. Distros vill skicka tillbaka skivor till bolaget, folk bränner tröjor, scenpolisen trålar sig igenom internet för att hitta skit på dem och prick varje dum grej de någonsin har gjort tas upp och debatteras på keybordkrigarforum. Följande citat har jag faktist inte källan till, men det kan nog anses vara rätt mycket av startskottet till det hela:

"Regarding In Solitude. I didn't have the chance to speak with them but I didn't like their attitude on stage. I don't know if that is the image they want to give but they look too arrogant and distant, which is not the way to show yourself on this kind of festivals and environment. I hope they act better in Madrid, cau...se people is not so understanding there as in Greece."


Och här är en video där man får se precis hur arroganta In Solitude är.


Jättetaskiga dom var där. Verkligen. Men helt sjukt kul, framförallt eftersom det tydligen tagit sådana proportioner. Bandet själva (eller åtminstone den delen jag har pratat med) tycker tydligen att det här mest är bra och hoppas på "att det här verkligen exploderar". Det hoppas jag också.

Nåja. Öl dracks, skit snackades och vad som var eller inte var herpes diskuterades. Sen åkte vi ut till Midsommarkransen och allt var frid och fröjd om man bortser från en sak: Kongh spelade. Jävla folkhögskole-Mastodon. Peppen gick ur en totalt och baksmällan samt ett visst överförgiftat och ölstinnt illamående började krypa sig på. Sen gick Tribulation på scen och blåste bort allt. Harmageddon. Snygga, tuffa och jävligt bra (förrutom att det var lite si och så med ljudet; bara ena gitarren hördes (bra) och jag vill minnas att sången försvann lite då och då). Finns inte mer att säga. Gillade man inte det där så gillar man inte dödsmetall. Så enkelt är det.

One way of looking at the world

Jag måste säga att av alla dikter vi skulle ha läst och analyserat tills igår så var nog Thirteen Ways to Look at a Blackbird (av Wallace Stevens) min favorit.

I
Among twenty snowy mountains,
The only moving thing
Was the eye of the blackbird.

II
I was of three minds,
Like a tree
In which there are three blackbirds.

III
The blackbird whirled in the autumn winds.
It was a small part of the pantomime.

IV
A man and a woman
Are one.
A man and a woman and a blackbird
Are one.

V
I do not know which to prefer,
The beauty of inflections
Or the beauty of innuendoes,
The blackbird whistling
Or just after.

VI
Icicles filled the long window
With barbaric glass.
The shadow of the blackbird
Crossed it, to and fro.
The mood
Traced in the shadow
An indecipherable cause.

VII
O thin men of Haddam,
Why do you imagine golden birds?
Do you not see how the blackbird
Walks around the feet
Of the women about you?

VIII
I know noble accents
And lucid, inescapable rhythms;
But I know, too,
That the blackbird is involved
In what I know.

IX
When the blackbird flew out of sight,
It marked the edge
Of one of many circles.

X
At the sight of blackbirds
Flying in a green light,
Even the bawds of euphony
Would cry out sharply.

XI
He rode over Connecticut
In a glass coach.
Once, a fear pierced him,
In that he mistook
The shadow of his equipage
For blackbirds.

XII
The river is moving.
The blackbird must be flying.

XIII
It was evening all afternoon.
It was snowing
And it was going to snow.
The blackbird sat
In the cedar-limbs.

Taxi Driver-jackan kom igår, förresten. Det första man gjorde? Sy på ett Bone Awl-märke på bröstet.

Såja

see more Lolcats and funny pictures

"I believe in taking care of myself"

Pat Bateman - indeed.

Dies Illa

Man börjar bli lite trött. Min tuffa Travis Bickle-jacka har inte behagat visa sig ännu. Då ska man ändå säga att det är nästan tre veckor sedan jag beställde den. Man blir trött. Vi får se vad som händer. I värsta fall får jag väl lägga in ett PayPal Claim, så får jag åtminstone tillbaka stålarna.

Annars då? Det är lite kul att gå i den 'klass' jag går i, speciellt när det gäller analyserandet av poesi och liknande. Det märks nämligen väldigt tydligt att jag är några år äldre än de flesta andra. Jag tenderar nämligen att se saker de inte ser, eller kanske att våga se saker de inte se. Därmed inte sagt att jag är smartare än de övriga - verkligen inte. En del av de jag snackat med är fenomenalt smarta och mycket bättre på att anpassa sig och förstå vad det är vi ska göra än vad jag är. Faktum är att jag är imponerad av ett flertal.

Anyhoodles.

Helt orelaterat så känns det ibland som man är så mycket mer en del av problemet än en del av lösningen. Men man är trött och desillusionerad, ensam och bitter. Eller nått. Jag har blivit väldigt sugen på att köpa mig en bunker/missilsilo någonstans mitt ute i obygden och inreda den till ett riktigt hem. Fylla den med konserver och vapen och sen bara leva och vänta.

Apparition

Ny Bone Awl-tröja hittar man här. Limiterad, påstås det. Bootleg, får man anta. Men sjukt snygg. Det finns även Teitanblood-tröjor och massa annat smått och gott där. Köp! Sjukt pålitligt.

Fuck Jävla Off

I en tid när det verkar som att de enda val som går att fatta står mellan McDonalds eller Burger King, Sossarna eller Moderaterna, Expressen eller Aftonbladet, Melodifestivalen eller Idol, grått eller grått, salt och peppar eller peppar och salt slår Indy till och hamrar in en skalpell i hjärnan och hjärtat. This is it. This is motherfucking it, era jävlar.

A Necrologue for the Elite

De val som presenteras för oss, vare sig det gäller konsumtion, politik eller (i brist på bättre uttryck) själsliv, är för mig likvärdiga med att diskutera om man ska måla om en vägg eller tapetsera den. Frågan JAG vill ställa och hoppas att många andra vill ställa är: varför har vi en vägg just där? Skulle vi kanske må bättre utan den där väggen? Skulle vi kanske t o m må bättre om vi rev huset? Men nej. "You are free to do as we tell you" för att citera Bill Hicks.

Kontemplation under schlagerhelvetet.

Jag är rätt övertygad om att man inte ska förhäva sig. Inte tro att man är sådär jättebra på något. Det låter ju helt hemskt, men jag måste förtydliga att det inte rör sig om någon slags jantetänk. Det är snarare så att folk som är övertygade om att de är bra på något oftast inte är så jävla lysande, av den enkla anledningen att de inte försöker längre. Det är lite som Schyssta Killar eller killar som kallar sig för feminister. De tenderar ju att vara idioter och svin. De behöver ju inte tänka efter eller arbeta på sig själva eller bättra sig, för de är ju Schyssta och Feminister. Eftersom de gör en grej så är det ju en Schysst/Feministisk grej per definition, även om det de gör inte alls är särskilt schysst eller feministiskt utanför Schyssta Killen-världen.
Det där går liksom att applicera på så många områden. Folk gnäller om jantesverige när det egentligen är så att de har, helt utan någon anknytning till verkligheten, övertygat sig själva om att de är så Bäst och Vackrast och fan vad det nu kan vara och att alla bara är avundsjuka och jante hitodit, när det egentligen är så att de är egocentriska jävla skithögar som inte har spenderat en minut till eftertanke i hela sitt liv. Och därför är sjukt tråkiga människor (som sprider sin destruktiva idioti som en jävla gödselpridare) som inte alls känner sig själva. Och framförallt ganska värdelösa på vad det nu är de tror att de är så jävla lysande på.

Då umgås jag hellre med patrask och trasproletariat som är väl medvetna om sina tillkortakommanden.

Folk skjuts för lite.

EDIT: Därmed inte sagt att man inte kan vara bra på något eller inte kan känna stolthet över det man gör och det man gör bra. Men lite jävla blygsamhet, självinsikt och brist på självupptagenhet, är det för mycket att begära?

Fyfan säger jag

Jag sitter fast på jobbet i 2 timmar till. Det händer inte så mycket, men tillräckligt mycket för att man inte ska kunna slappna av och typ slänga på en rulle. Enligt order uppifrån så måste vi lyssna på schlagers hela helgen. Det är inte helt säkert att jag kommer överleva kvällen.

Dessutom är jag skithungrig, och min vita vecka kommer vara skjuten i sank. Förhoppningsvis blir man inte helt bananas ikväll, så man känner någon form av livsglädje imorgon.

Jag börjar tröttna lite

När kommer min rättshaverist/postraumatiskstress/taxi driver-jacka, egentligen? Jag vill ha den. Nu.

Tatueringstid bokad, dock. Ska bli kul. Resultatet får ni se i slutet av månaden.

Jag har börjat försöka mig på det där med någon form av pompadour, med ganska nedslående resultat. Fast det påstås ju att man blir bättre med övning. Å andra sidan så fick jag imorse ett två centimeter långt skärsår (fast väldigt ytligt) på kinden när jag rakade mig. Fast jag har ju inte rakat mig med rakkniv mer än nån månad.

Fan

Jag måste åka ut till landet och hälsa på familjen någon helg snart. Andas lite.


En del inlägg i den här bloggen är faktiskt riktigt pinsamma. De kommer säkert upprepas.

"I'm working, not fucking middle class"

Herr 138 har här skrivit en grej om Darkthrones nya skiva.

Låt mig säga såhär: musikaliskt sett så var Darkthrone ett av världens absolut bästa band när de fattade det inte så genomtänkta beslutet att kalla sig för "Norsk Arisk Black Metal" och har sen dess haft både upp- och nedgångar. De senaste årens halvslappa, trötta, oinspirerade punkskivor är rent ut sagt skit. Men nu kommer vi in på grejen här:
Textraderna ”Got no problem with manual labour” och ”don’t need no fucking favour”. Precis varför jag äskar Fenriz och precis varför inget kan få mitt hjärta att svalla som arbetarklassromantiserande.

S t o l t h e t.

En korkad stolthet, måhända. Men stolthet, nonetheless. Är det det enda man har, så är det det enda man håller fast vid.

Rubriken är f ö tagen från en Tattooed Motherfuckers-text ("I'm OK" har jag för mig att låten heter). Också arbetarklass och med ett högerextremt förflutet.

Kanske därför jag alltid känner mig så nära misslyckandets rand, eftersom I ”don’t need no fucking favour”.

The Death of the West

Klaxon Records is no more. Istället har två nya bolag/distros skapats; Cinereous och Seedstock. Som jag har förstått det så är det Seedstock som ska ta över släppet av Asdauthas/Bone Awl-splitten (en skiva jag verkligen ser fram emot), fast jag ska inte säga för mycket. Det kanske blir sista Klaxon-släppet, eller något? Fast å andra sidan så ska tydligen "Sunless Xyggos"-kassetten (Bone Awl's samarbete med The Rita, fast utan The Rita) vara sista släppet. Den kassetten kan man hursomhelst få tag på via Seedstock. De har dessutom någon form av rea nu också (köp 3 få 4).