Huuuh...

Jag har en 'uppsats' i engelsk litteratur också. Som ska vara inne snart. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men som en del i ett seminarium fick vi analysera en massa dikter, bland annat 'I dwell in Possibility' av Emily Dickinson.

I dwell in Possibility--
A fairer House than Prose--
More numerous of Windows--
Superior--for Doors--

Of Chambers as the Cedars--
Impregnable of Eye--
And for an Everlasting Roof
The Gambrels of the Sky--

Of Visitors--the fairest--
For Occupation--This--
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise--

När vi s a s penetrerade det sista stycket (heter det så på svenska? På engelska säger man ju stanza.) så slogs jag av att det någonstans där fanns en ganska kristen (och nu menar jag inte 'kristen' i en nedlåtande ton, som jag brukar göra, utan nu menar jag det faktiskt som något (relativt) positivt.) ton. Inte bara för att hon nämner paradiset utan något mer, något mer lutheranskt men ändå fritt. Det har att göra med (jag läser för mycket på engelska, jag vet) vad som i den anglofona delen av världen kallas för the Protestant work ethic (vad ska jag översätta det till? Arbetsmoral? Arbetsetik?), kort sagt att ens arbete ska vara ens kall och att utföra det väl är en gudibehaglig gärning. Det jag läser in i den här dikten är även glädjen och skönheten att kunna utföra ett sådant 'arbete' som diktande är (i sig självt och inte enbart som 'sakrament', även om det är glädjande i sig), och hur det är ett sätt att skapa sig och utveckla en relation med gud. Kan man göra så? Funkar det, tror ni? Emily Dickinson var ju kristen, men inte särskilt evangeliskt lagd. Strax över tusen ord skare bli. Borde väl gå o lösa.

Ett problem kan vara att jag tror att min lärare är katolik. Å andra sidan så är hon ju inte dum i huvudet och ingen dålig människa. Å tredje sidan kanske hon tror att jag är kristen? Det vore ju faktiskt jobbigt.