Mental spya

Är det bara jag som tycker att en musikstils viktigaste definierande drag inte är musiken i sig? Jag menar, Amebix är ju helt klart ett punkband, men de låter ju metal. Casualties låter pch ser punk ut, men är ju inte särskilt punk. Nirvanas första låter ju som Celtic Frost-riff baklänges, men Nirvana är ju inte metal. Ja, det finns andra omständigheter vad det gäller musiken som räknas också men bla bla bla. Det jag vill komma till är detta: tvärtemot vad hela världen vill tro så tycker jag att blues inte är en musikstil. Jag menar, det finns ju sjutusen band med hur många medlemmar som helst som gärna står och kör samma trötta bluestolvor hela tiden och har det jävligt mysigt tillsammans, men vad fan har det med något att göra? Kom igen. Jag menar, man hör ju på namnet att det inte handlar om att stå på scen och mysa tillsammans. Det handlar ju ändå om att förmedla någon form av jävla känsla och attityd. Skärp er, liksom. Jag menar, Motörhead är ju mer blues än Eric Clapton ens kan drömma om att vara. För att parafrasera en av Robert Johnsons gamla flickvänner: alla bluesmän har sålt sin själ till Djävulen. Och lite sant är det, fanimej. Kolla bara på de två senast nämnda: Eric Clapton och Lemmy Kilminster. Vem av dem har sannolikast stått i en korsning vid midnatt och sålt sin själ till Djävulen (och nu menar jag på det tuffa sättet, inte på "förnedra hela planeten med värdelös musik"-sättet)? Just det.

Så, nu fick jag det sagt.

EDIT: Jag menar, är the Cramps ett rockabillyband? Va? Egentligen? Inte riktigt, va? De låter en del rockabilly, men de är knappast rockabilly.