Bone Awl är nog bästa hatmusiken. Inte för att det är det våldsammaste, hårdaste, ondaste, mest oresonliga jag har i min samling. Nej, det är det för att det är det mest desperata, desillusionerade och klarsynta jag har i min skivsamling. Varje låt, varje utgåva är som ett uråldrigt utforskande av vad Bone Awl och mänskligheten/verkligheten är samtidigt som det är ett väldigt modernt, samtida skrik rakt ut i intigheten, väl medvetet om sin egen meningslöshet. Det är så mycket starkare så.
Passade bra som soundtrack till valda delar av dagen som ändå, objektivt sett, borde ha varit bra. Och det var den väl, när det gäller det praktiska. Jag önskar bara att jag var bättre på att förstå vad jag läste. Som det är nu...
-Penitenziagite!
Procession
5 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar