Saxat från rättshaveristtråd på Facebook:
Ursäkta men inte fan lever vi i ett svenskt Sverige längre se bara vad som händer i alls skolor vi får inte sjunga våran egen nationalsång längre det gör inte heta jul lov då vissa folk inte firrar jul så vart fan är vi på väg ?? Det ska alltså vara okej med att dölja ansiktet i skolan nu men vi svenskar får inte ha mössa eller keps på os vad fan är skillnaden man ser i alla fall våra ansikten o vet vem man pratar med det är bara min åsikt och nej jag är inte Sverige demokrat utan sose men nu får det fan vara nog
Jag är ledsen om jag låter elitistisk as a motherfucker nu men kan man inte uttrycka sig på korrekt svenska så äger man (enligt mig) inte rätten att uttala sig om Sverige, svenska traditioner, svensk skola, svenskhet eller invandring. Kan man inte stava till eller använda ordet "xenofobisk" i en mening så får man inte vara främlingsfientlig. Skriver man saker i stil med "dem kommer hit och tar våra jobb och socialbidrag" så är man enligt min definition inte särskilt svensk (eller, man är värdelös på det det iaf, och visar inte fädernas språk (traditionerna!) någon respekt).
Och dom där skolorna där man inte får sjunga nationalsången, var ligger dom? Det där känns som en myt som har vandrat runt sen Ultima Thule låg på topplistorna, men ingen har än så länge namngett de skolor där nationalsången förbjudits (för övrigt så har Sverige ingen officiell nationalsång, men det är ett annat kapitel).
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Det är ju i varje fall ingen som tvingar skolorna att inte sjunga nationalsången eller ha avslutningar i kyrkan, utan något som skolledningen - möjligen i samspel med elever och föräldrar - tar beslut om.
SvaraRadera...och har man problem med det så är det ju så att det är ett lokalt problem man har med just den skolan - en skola man själv kanske borde ha stannat lite längre i så man kunde uttrycka sig på aningen bättre svenska.
SvaraRaderaJaja. Jag tycker bara att när det gäller svenskhet och svensk kultur så är språket och hur man använder det av oerhört mycket större vikt än om man sjunger nationalsången på skolavslutningen, eller om man är ledig på nationaldagen. Använder språket gör man ju varje dag, sjunger nationalsången gör man två gånger om året. Särskrivningar är osvenskare än slöjor.
Ja, det ligger en hel del, eller rentav mycket, i vad du säger. Språket - även skriftligt - är faktiskt oerhört viktigt för så kallad svenskhet.
SvaraRaderaInte bara språket utan även (i vidaste bemärkelse) litteraturen, men det säger ju sig självt. Därmed inte sagt att en dyslektiker inte kan vara 'svensk' men jag vill lite peka på är att jag tycker inte att svensk (eller någon annan nationalitet eller kultur man tillhör) är något man bara ÄR, det är något man GÖR och det är i ständig rörelse. Det är något som kräver dagligt praktiserande och (oerhört viktigt) ansträngning, även om man haft ett svenskt pass sen dagen man föddes. Tyvärr så möts man dagligen av folk som aldrig läst något annat än Astrid Lindgren och Liza Marklund, som aldrig lyssnat på något annat än Ulf Lundell, som tror att Bellman är en figur i skämt, som inte kan skilja på 'de' och 'dem' och som tror att de kan sätta sig till doms över den svenskhet som folk som har varit här i bara några år har anskaffat sig (Ok, inte så snygg svenska). Och det är skrattretande.
SvaraRadera