Ligger still. Känner hur mitt liv rinner bort, minut för minut, sandkorn för sandkorn. Det här är inte dödsångest, det är något annat. Det är att Löftet (alla som sett/läst Fight Club vet vilket) aldrig kommer infrias, att varje sekund försvinner det längre och längre bort, medans jag försvinner längre och längre in i någon form av självskapat kaos.

Jag har inte orken. Jag har levt såhär, från lön till lön och månad till månad i tio år och jag orkar inte längre, om jag nu någonsin gjort det.


-Penitenziagite!