Jag och den här kavajen har länge haft ett lite speciellt förhållande. Det är nog den kavaj som sitter bäst på min späda lekamen, med ärmhål så tajta/smala att det nästan blir obekvämt med skjorta under. Figursydd med tydlig midja, svart och i mohair så den skrynklar sig inte så lätt. Den har även en hyfsat grov yta, vilket i min värld är väldigt positivt. Den känns hyfsat rejäl, och det är bra. Problemen är dock (som syns på bilden) de extrema jävla slagen, som nästan sträcker sig ut till ärmsömmen. Absurt vida. Men det funkar fint med de här skjortorna, när man har såpass "dålig" smak att man har skjortkragen utanpå kavajkragen. Och det har man ju när man vill se lite extra arrogant ut (och jävlas lite med anhängare av den klassiska stilen.).Fast man kommer ju inte undan att man ser ut som en inte så hård kokainlangare från sjuttiotalet, alternativt fransk idiot, alternativt någon form av discofjolla. Men jag tycker att jag väger upp det med min inneboende manlighet och råhet, som ju formligen väller över i parti och minut. Faktum är att det nog nästan är bra att jag bejakar mina mer extrema fåfängligheter, annars kanske kvinnfolk och homofiler skulle explodera av den oöverträffade blandningen av min djuriska utstrålning och manliga utseende.
Det här är för övrigt väldigt mycket av en budgetoutfit, kom jag på på väg hem från jobbet. Det dyraste jag har på mig är nog frisyren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar