Om det sker

Det jobbiga med sommarens eventuella fattigdom är inte nödvändigtvis att bara leva på spaghetti och ketchup eller att inte kunna köpa sig en kaffe precis när man känner att man behöver en eller så. Det jobbiga är att saker, i brist på ett bättre uttryck, måste vara trasiga för att man inte har råd att reparera dem. Nu snackar jag inte ens om sådana nödvändigheter som att byta glödlampor eller så (även om det stör mig något fenomenalt att jag inte har några hörlurar just nu) utan om annat. Saker som liksom tillåter mig att på sätt och vis vara trasig. Bara t ex. tanken på att jag kanske kommer vara torr och fnasig i ansiktet för att jag inte har råd att köpa fuktighetskräm eller att min hårbotten kommer vara skit för att jag inte har råd att köpa fungoral, eller (HEMSKA TANKE) att min pomada skulle ta slut och jag inte har råd att köpa ny.

Så oerhört, oerhört fånigt.