Bakisångesten igen. För allt jag någonsin gjort. Och inte gjort. Tröttsamt. Inte lika illa som förra veckan, dock. Verkar ju inte som att det finns andra sätt att umgås på.
Måste ta tag i allt. Livet. Allt. Fixa. Att ha bara släppts såhär, av omständigheterna... Jobbigt. Irriterande utmattande.
Fånigt. Fåniga existens. Men den här konstanta känslan av att vara ett misslyckande. Ibland är den stark, ibland är den svag. Men alltid där, någonstans.
Tur att Alien 3 går. Och att vi ska åka till Irland.
Procession
5 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar