Det här kan nog lätt bli en natt där jag ligger och tänker, mycket och länge. Jag tvivlar på att det är bra, eftersom jag har shit att ta tag i imorgon, så jag behöver min sömn. Jag är även ganska så lagd åt grubblerier just nu, och det blir inte bra. Å andra sidan så tror jag att jag eventuellt har kommit på ganska bra saker att tänka på. Givande saker.
Fast dom kommer jag ju ha glömt bort imorgon. Men kommer jag ihåg något av det så kanske det blir ett blogginlägg om det. Vem vet.
In other news så är jag fruktansvärt trött på mig själv och min egen oförmåga.
Procession
5 veckor sedan
Tvivel är början på sann insikt...
SvaraRaderaEller så är det bara tvivel som sabbar förverkligandet av den insikt man redan har.
SvaraRaderaSant, men vägen har många faser. Om tvivlet sabbar förverkligandet, är då insikten tillräckligt stark?
SvaraRaderaNär tvivlet blir tro och sedan trygghet, så står inget egentligen i vägen...
Det är ju frågan om 1) det är en insikt. 2) det finns en 'verklig' insikt att få, 3) det är en insikt som går att få/förstå med det begränsade förstånd man har som människa, 4) förverkligandet är en egentlig möjlighet. Som vad som skulle kunna kallas för existentiell nihilist så ställer jag mig tvivlande till alla ovanstående.
SvaraRaderaMan skulle även kunna se det som att när man har tro och trygghet så är chansen även lika stor att man helt plötsligt är inne på fel väg eftersom man inte ifrågasätter det man håller på med, vilket väl rimmar någorlunda med din förra poäng. Min poäng, däremot, går ut på att all skit som händer har inte en poäng och leder inte till så mycket mer. Oftast är det bara skit som händer och hinder som läggs i ens väg av det mänskliga tillståndet.
Poängen i huvudinlägget var dock att det tvivlet gick ut på att det jag får ut av nattgrubblandet inte vägs upp av den förlust av nattsömn jag fick genomlida. Vilket visade sig vara sant, tyvärr. Ibland är det oerhört givande att ligga vaken och kontemplera sin egen bristande fattningsförmåga men inatt visade det sig vara helt verkningslöst och det enda det gav mig var en sen uppstigning. Ett högst jordnära tvivel alltså.
Bra formulerat
SvaraRaderaMen är det inte det som är hela saken (vår ringa fattningsförmåga alltså). En gång blev jag sjukskriven 2 veckor för utebliven nattsömn, grundad i stress, grubblerier och en känsla av vanmakt.
För fast någon sorts insikt gjort att jag sover godare nuförtiden, så känns det inte som om jag fattar något ändå.
Verkligheten älskar att dra en ifrån insikterna...