Nothing. Känner mig helt... Det är som att jag är tom. Inget blir av som det ska och inget kommer ut och allt är trött och slut och det enda som händer är att jag blir ännu tröttare av min egen trötthet och att jag får så jävla dåligt samvete, och det är min värsta känsla. Jag vill inte känna mig skyldig för jag har inget att känna mig skyldig för, men ändå så finns det där. Varför är inte livet bättre? För att jag inte GJORT det bättre.
Jag vet inte. Jag känner bara hur prick all luft gått ur mig och att det är ansträngande att ens tänka. Det är som när man är riktigt uthungrad och har varit vaken i ett dygn och man bara sitter där och försöker, anstränger sig för att hålla tankarna sammanhängande.
Dessutom har kroppen tagit stryk och börjar tala om det på lite läskiga sätt.
Men det går väl över det också.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar