onsdag 2 november 2011

Black is the night, Metal we fight...

Det är en sådan grej som man inte ska behöva förklara, så brukar jag resonera. Man ska inte behöva förklara för någon vad riktig hårdrock är, för förstår du inte det då begriper du ändå inte. När jag kuttade av mig håret, då vart jag ju mindre hårdrockare. Men i och med att jag klippte mig, gör det mig till mer hårdrockare eftersom jag är medveten om mitt fel. Förstår du hur jag menar? Det är inte konstigare än så.

-Peter Stjärnvind, citerad i Nekropspya

Är det väldigt konstigt att jag förstår precis hur han menar, vad han menar och att jag håller fullständigt med? Därmed inte sagt att jag inte brukar försöka förklara, men det beror ju på att jag älskar att höra ljudet av min egen röst och jag älskar att prata om hårdrock (samt naturligtvis, att säga något högt är att testa det lite mot verkligheten och att tvingas formulera det. Ett sätt att tänka på det.). Men själva hårklippningen förstår jag (eftersom jag tycker att det där med att vara hårdrockare handlar långt ifrån bara om att lyssna på bra musik - det handlar om att ha en stil och det handlar om att vara involverad). I mitt fall handlade det om att ta avstånd ifrån att ständigt bli förknippad/förknippa mig själv med metal, vilket gjorde att jag kunde återvända till hårdrocken för att jag faktiskt älskar den. Nu lyssnar jag mer på metal, är mer involverad i vad som kommer, vad som har kommit, vad som ska spela etc. än jag var och gjorde åren innan jag klippte mig. Att inte längre se ut som jag borde gjorde att jag återigen kunde välja metal, om ni förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att jag är hårdrockare nuförtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar