Alltså?

DN Kulturs framsida:

"Sveriges största rockband Kent har tröttnat på manlig bredbent rock och blivit en diskomaskin."

Va?

NP: Midnight - Watch Your Step.

Dagens Tips

Jag har ett väldigt väldigt starkt sug efter ny musik. Ny UG-metal. Lyssna in sig på saker som Father Befouled (deras trummis tog tydligen lifvet av sig för typ en kvart sedan), Rites Of Thy Degringolade, Weapon, alla Katharsis-grejer man missat, Malveillance, Volahn och allt annat som jag totalt ignorerat under flera års tid.

Tyvärr har jag ju inga pengar.

Här är för övrigt en video med autraliensiska Portal. Jag måste säga att jag har inte så lätt för musiken (jag har å andra sidan bara upplevt den genom myspace och youtube och det är ju inte direkt de bästa sätten att konsumera musik på) men imagen/framtoningen/ambitionen är ju helt jävla galet klockren.

"Only one single lamp do show me this way"

Jag har funderat på en tatuering ett tag. Ett Bone Awl-citat i en banderoll som ska sträcker sig runt över utrymmet mellan tatueringen på (höger) axeln och tatueringen på underarmen. Det är en bit från fenomenala låten "Night's middle" och texten går såhär:

"Night's Middle
Lightless riddle
Suddenly small
Life so little

Night's middle
Lifeless brittle
Now I'm Found
In Night's Middle

Day
Could be
No
Further
Away

Thin
Stuck between
The light of life
and night's dream

Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word

Day
could not
be
a thought"


Det jag hade tänkt tatuera är det här stycket:

"Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word"

därför att det säger, på ett poetiskt vis, ganska mycket om hur vi själva skapar och formar vår egen värld. Vår egen uppfattning är den rätta. Den egna tolkningen är den som spelar någon roll. Det du förvandlar beståndsdelarna av ditt universum till är vackert och äkta. Din uppfattning är den korrekta. Din värld är lika äkta och värdefull och vacker och har lika mycket existensberättigande som alla andras världar.

Mitt val är mitt val och mitt val och mitt liv och min värld är starkt och stolt och rätt och vackert därför att det är mitt val och mitt liv och min värld. Det är det enda som räknas, i slutändan. Resten av världen kanske tror att den lever i en och samma värld, men det gör den inte. Varje människa lever i sitt eget kungarike som är skapat efter de egna övertygelserna. De flesta vet bara inte om det och är därför inte fria, inte skapare i sin egen värld. De är andras skapelser. Man lär sig sånt när man spenderat hela sitt vuxna liv med att gilla fel saker.

För ganska precis tio år sedan tog jag ett beslut om ett specifikt sätt att utforska världen och det är hela den här harangen ett tydligt uttryck för. Faktum är att den på många sätt är kvintessensen och resultatet av det decennielånga projektet. Och därför är den där textraden och den tatueringen det också.

Men det är inte över. Varje steg man tar i sitt eget kungarike stärker det, men varje steg man tar i sin egen skapelse för en längre bort från andras (och där igenom, andra) och det är på många sätt skadligt.

Allt jag är och på riktigt uppskattar centreras till och filtreras genom de här tio årens upptäckter på det här planet. Det är kanske därför jag är så hopplöst inkompetent på andra, ofta kanske nuförtiden mer relevanta plan. T ex. så har jag svårt att förstå och ha tålamod med folk som tycker att Samhället och Människor är viktigt. Att Demokrati och Rättigheter och Moral är något annat än skapelser i ett flertal personers världar, men inte att fri-och rättigheter även berövar andra människor deras fri-och rättigheter. Att demokrati är ett medel, inte ett mål. De är sätt att få folks separata kungariken att kunna fungera parallellt, så (men inte helt) fria som de kan vara. De är VERKTYG för att få samröre att fungera smärtfritt. Skillnaden mellan olikheterna ligger i grad, inte i art.
Eller folk som inte inser (inte vågar?) vad de är, vad de tillhör (men ändå ska tjafsa om det). Eller folk som inte inser människans mystiska kapital? Att man kanske bäst kommer fram till en sanning genom en lögn?

"Alone, but somehow heard..."

Hur mycket av det vi gör, är, skapar, konsumerar beror på det konsensus vi alla av nöd måste befinna oss mitt inne i? Och hur mycket av det tidigare nämnda är sätt att antingen försöka döva den vetskapen eller fly från detta konsensus på de sätt som finns kvar? "Life is eternal warfare" för att travestera ett citat av Umberto Eco.

The Abombination of Desolation

Min far ligger på sjukhus just nu. Inget jätteallvarligt och inget jag har varit sådär jätteorolig över. Min mamma meddelade mig just att allt var OK. Jag föreslog att vi skulle besöka honom tillsammans imorgon. Och helt plötsligt blev jag väldigt sorgsen. Inte för att min far har varit så illa däran att han är på sjukhus. Nej, jag vet inte om jag klarar av att se honom svag, i en sjukhussäng med allt vad det innebär. Min far är en stark man. Att se honom i ett tillstånd där han inte är det... Det påminner mig om när min farmor begravdes och jag blev mer ledsen över att min far var såpass ledsen att han grät och var förvirrad än över att min farmor var död. Inte så att han inte borde ha gråtit, det var bara väldigt sorgligt för mig att se och inte kunna göra något åt. Och att se karln i en sjukhussäng med dropp och allt... Jag vet bara att jag skulle personligen nog ha svårt för besökare om jag var i samma situation. Fast kanske inte, å andra sidan.

Nåja, jag har ju uppenbart en hel del att jobba med när det gäller mig själv. Men för mig ligger omsorg, medlidande och förödmjukelse nära varandra. Det finns något förnedrande över en reaktion som inte är ett kallt konstaterande av situationen. Å andra sidan finns det ju definitivt något förnedrande över ett kallt konstaterande också. Slutsats? Hur man än vänder sig har man rumpan bak and somewhere down the line it's going to get severely fucked åt vilket håll du än riktar den.

You always deserve the shoes II

Minns ni att jag ville köpa bruna chelsea boots för ett tag sedan? Nå, eftersom gudarna/ödet tydligen har tröttnat på att ge mig bajs med ena handen så har de givit mig en guldklimp med den andra handen. BEHOLD, årets kap!
Ett par Loake boots från shoemaker-linjen. Och med ett snyggare läder än övriga exemplar/modeller jag sett! Misstänker dock att det inte är någon extrem superkvalitet på lädret (med största sannolikhet plastglansat), men med tanke på att jag fick dem för 1000:- inklusive frakt och att de var totalt oanvända så är det helt OK ändå.

I övrigt är jag helt sjukt trött på allt vad mode heter som inte kan sättas i direkt relation till hårdrock, punk och rock and/or roll. Själva tanken på att använda en rock istället för en fodrad jeansjacka känns mig så fruktansvärt främmande just nu.

Fast ändå... För första gången i mitt liv är jag riktigt sugen på en smoking. Fast det måste ju vara en brutalt snygg/perfekt smoking om jag ens ska fundera på att ens titta på den, så det får vänta ganska länge. Man kanske kan tänka att jag istället borde satsa på att äga mer än en kostym i rätt storlek.

Dagens Tips

"The Lamp of Thoth were an infamous esoteric coven who operated out of Keighley back in the Victorian age.( See Marie Campbell's great books 'Curious Tales of Old West Yorkshire' and 'The Strange World of the Brontes'). Our mission as a band is to capture that black magical atmosphere whilst mingling it with a Victorian Christian sensibility, to produce a front of oppressive Christian virtues which can barely conceal the raging lusts which boil beneath. We want to repress, enslave and then devour (in stereo, where ever possible) in the spirit of the Old Ones which the Victorian age eventually produced through their sceintific atheism. We want to doom the doomiest doom that doom can doom!"

-The Lamp of Thoth

Lyssna först och främst på det självbetitlade spåret.

"Fuck you, fuck you, fuck you Jesus Christ!"

En nackdel med att klippa håret är att helt plötsligt synts ryggen på ens jackor. Inte ett problem i vanliga fall, om det inte är så att man har en gammal jeansjacka med en CROCKER-logga på ryggen. Och den vill man ju helst inte att den ska synas. Så jag funtar lite på att köpa ett ryggmärke, eller back patch som det så fint heter i svängen. WARHEAD har ju en del grymma saker och jag har för mig att jag handlade av samma snubbe någon gång när internet var ungt och dinosaurs roamed the earth. Problemet är bara att snubben inte tar PayPal och alla andra sätt är krångliga/dyra/osäkra. Back in the day så skickade man ju kontanter över halva världen och fick vänta i tre månader innan man fick (ofta fel) saker. Jag är för gammal och bekväm för det nuförtiden. Men å andra sidan finns det inte så många andra ställen som har tygmärken med saker jag gillar. Inte några snygga och inga i den storleken iallafall. Hells Headbangers säljer ju en hel del av Warheads grejer, men inte ryggmärkena.

Men det blir väl från Warhead man beställer till slut. Valet står mellan dessa:




Tänker mig först och främst Sarcófago och Teitanblood, då jag har två jackor jag tänkte pryda med lite gottigotti. Men kom gärna med synpunkter och/eller tips.

EDIT: De här bilderna på Master's Hammer... Jag vet inte om de får MS-ryggmärket att hoppa upp eller ner på önskelistan.