Jingle Hell

En viss opåkallad form av misantropi har infunnit sig. Ofta lyckas man spåra människohatet tillbaka till en pangfylla helgen innan, men någon sådan har vi inte erfarit. Istället sitter/står/ligger jag och känner mitt inre bubbla av avsky och förakt för i stort sett allt som rör sig på två ben (förutom apor). Alla bloggar, inklusive favoritbloggarna, är dåliga och fyllda med själsligt inkompetenta, mentalt kobenta och moraliskt korrupta översittare, internet är överfyllt av danska poliser och annat pack, diverse forum är överfyllda av idioter som på allvar inte ser skillnaden mellan antisemitism och kristendomshat och själv klättrar jag upp på en piedestal där min förmåga att inte förlöjliga och fördumma mina hatobjekt är min enda stolthet då jag istället väljer att rättframt avsky dem, hata dem, förakta dem, men inte se dem som skämt och ändå förmå mig att känna med (vissa av) dem. Eller nått. Nietzsche har säkert något att säga om det där. Tror jag läste något om det i Sålunda Talade Zarathustra. Eller nått.

Jag skyller ALLT på julen. Jävla Jesus. Jävla Jungfru Maria. Bjuda ut sig till gud sådär, det är klart det kommer bli problem för hela skapelsen. Och jävla gud, för den delen. Keep it in your pants och låt inte resten av oss lida bara för att du bestämmer att din stackars avkomma ska lida för våra synder som du har skapat och definierat åt oss. Gubbkuk. Förljugna jävla böghögtid.

Dessutom har mina hörlurar försvunnit. Och musik är tråkigt. DET är riktigt upprörande.

Men jag fick iallafall en nazibilderbok och rakgrejer från Art of Shaving och en hundra år gammal rakkniv i förtidigjulaftonsklapp. Alltid något. Väldigt mycket något.

Jag har även insett att jag behöver nya skor. Alltså, på riktigt. Jag behöver typ ett par åttahåls-martens som man kan ha varje dag när det är snöochslaskrusk ute. Ett kängformat hål i min skogarderob. Och en Lonsdalejacka.