Fuck The World

Fan vad glad man är för att man är såpass selektiv och avstängd från samhället som man är (fatta att det tog mig typ en vecka att förstå precis vad som hade hänt med Haiti när den där grejen på Haiti hände den där gången). Annars skulle man ju må piss/sämre, om man var tvungen att läsa Aftonbladet och kolla på Idol och sånt på_riktigt. Tänk om man inte fattade att det fanns så mycket som var så mycket bättre och mer på riktigt. Nu spenderar jag ju bara all min tid med jobb, kattmys, cigaretter, hårdrockstexter/skivor/forum/bloggar/tidningar, fönstershoppa på internet, håret, böcker som handlar om att hata mänskligheten/lifvet och (faktiskt) lite för lite kramande/pussande/sånt. Och lite krogen. Och lika glad är jag för det. Eller mja. Någon form av tomhet har infunnit sig efter att skolan har tagit slut/trappat ner och jag insåg när jag var ute på SU för att tenta att jag inte pallar folk på det sättet. Annars brukar jag gilla sådana ställen där ingen är hemma utan folk bara passerar, men jag har insett att jag är för ovan på att vara på ställen med mycket folk på. På jobbet och på väg till jobbet är en annan sak, då är jag ju i någon form av roll. Att bara vara ute på stan är lite irriterande, men det är så övergående. Eller så är man lite full och då är allt lugnt. Men att befinna sig bland folk sådär koncentrerat... Inte min grej.

Juni månad kommer nog handla om BARA jobb. But that's OK. That's the stuff legends are made of. It's all good.