Pepp i brevlådan!

Håhåjaja

Fan vad jag är melankolisk idag. Jag gillar't faktiskt inte.

Life according to fuck knows who

Så. Fick opponera på en uppsats idag. Gick väl helt ok. Var vittne på en annan, mycket bättre uppsats och insåg under opponeringens gång precis var min mastodontuppsats kommer sågas någonstans. Mer eller mindre offentligt. Ser INTE fram emot det. Å andra sidan så är det väl kanske bättre om folk ger sig på allt slarv och den värdelösa strukturen hellre än själva idén. Å tredje sidan finns det en del att ta av för också, tycker jag.

Och imorgon... Försöka fixa fram tekniska voltige- och dressyrtermer, samt namnen på olika hinder i banhoppning. Don't ask, men med lite tur genererar det pengar iaf.

Olika sorters stress börjar sätta sig ordentligt i kroppen, förresten. Huvudvärk, nackvärk, hårbottensproblem, blodtryck, huden, bristen på fokus och koncentration. Inte så trött, dock. Bara i hufvudet.

Världens just nu sorgligaste låt

Jag gråter på riktigt.

En av de bästa låtarna från Roffe Ruffs sista skiva, Barrabas. Hela skivan laddar du ner här och tröjor till mig köper du här.

Gods of War

Det här är ett av mina favoritband:
Blasphemy från Kanada. Blasphemy kallar sig för Satanic Skinheads, spelar rätt rejält hård och inte särskilt avancerad black metal samt har ett visst fanatiskt följe. Blapshemy har även, trots att gitarristen Caller of the Storms är svart, på något sätt lyckats få en samling beundrare i högerextrema kretsar. Blasphemy är för övrigt ungefär lika kända för sin musik som för sina våldsbrott och, får man anta, massiva steroidintag, samt sin något over-the-topiga übermacho krigsälskarimage (de blev tydligen stoppade i tullen någonstans för de hade lite för mycket patronbälten och grejer nerpackade), så på det sättet är det väl inte särskilt konstigt att nazis diggar dom.
Black metal har ett problem. Det vill väldigt gärna vara hårt och ondskefullt, men samtidigt vågar ingen ställa till med problem. Ingen vågar riktigt ta avstånd från NSBM-scenen, ingen vågar riktigt ens säga "men det är ju rätt så jävla puckat med rasism" för då blir man helt plötsligt kallad för liberal, hippie och PK. Därför är det jävligt skönt när just Blasphemy, som är mest metal ov the metalest, the blackest och the black osv, tar bladet från munnen och säger följande:

Blasphemy have one of the harshest and most extreme images, and the music to back it up, in metal. I can see why extremists would be attracted to the band, but the truth is the truth – a black person is the co-creator of Blasphemy. I can’t actually answer for any of these fools, as I have no idea why they would be stupid enough to embrace a moronic idea like ‘white power’ or politics in the first place. I can only guess that they have to continually make justifications for themselves, as their philosophy is so fucking ridiculous. You’d have to constantly lie to yourself in order to trick yourself into following such dead ideas.

Tack.

En dag, ett liv, ett öde - ingen skillnad

MEFISTO

Han gör sig till och låtsar vara vän.
Jag ville, att jag vore kvitt den skurken.
Nå, drag åt Häcklefjäll och ryk och ränn!
- Han lystrar ej, han flinar blott, den lurken.

Hans bockfot såg jag redan såsom barn,
den skrämde mig från dans och glam och lekar.
Nu har han snärjt mig i sitt lömska garn,
den bittra anden, han, som alltid nekar.

Han följer mig som skuggan, var jag är,
och visar mig, hur allt är dumt och dåligt,
och allting lytt och fult och allt, som skär,
han pekar ut och skrattar hånfullt håligt.

Han visar mig, hur storhet är ett skal
och alla ljus, som prisats, äro dankar,
och glädje är en lögn och kärlek fal,
och vishet är en bakfram lek med tankar.

Och när jag hjärtetrött och led vid allt
åtminstone min sorg vill ärligt bikta
och ge den klang och färger och gestalt
och tar ett ark och tror mig kunna dikta,

då lägger han sitt ansikte i veck,
i visa veck som Senecas och Platos,
gör tragisk gest åt alla väderstreck
och deklamerar med gudsnådlig patos.

Och kommer han till ord som "ack förbi",
"ack längesedan", eller "ack förgäves",
då suckar han med nedrig ironi
och snyter sig och låtsar, att han kväves.

Än som av gråt hans röst är grötigt tjock,
och än den piper ljuvligt i falsetten.
Till slut han gör en grann teaterbock.
Försmädligt nickar fjädern i baretten.

Och blir jag då nervös och vild och vred
och skriver smädedikt, som slår och gisslar,
då grinar han, så käken går ur led,
och skrattar, så det vriner, så det gnisslar.

Han blinkar kitsligt under lugg
- jag vet hans mening - alltför väl jag fattar,
det är åt mina vänsterhänta hugg,
ej åt de slagne, som den boven skrattar.

Den falska stämman gnäggar, tunn och vass,
han ropar: "Bravo, bra, gudomligt skrivet!"
Håll mun, ditt djur, vik hädan, Satanas!
- han stannar kvar, han är min vän för livet.

Jahaja

Jag kommer verkligen inte överens med mitt liv idag. Som att titta på en misslyckad månlandning, typ.

Ibland vill man bara skrika "varför ska allt vara så j_ä_v_l_a svårt och jobbigt hela tiden!?" och sen kommer man på att det mycket möjligt gott kan vara så att jag bara är dålig och lat. Och att det kan vara så att till skillnad från alla andra som blir serverade typ allt så har jag fått dåligt självförtroende av det.

Dubbelt misslyckande, alltså. Eller något.

Dessutom tappade jag just strykjärnet på foten.

*self-hating rant ovet*

Blessed Curse

Cursed shall be the fruit of thy
body, and cursed shall be the
fruit of thy land, Cursed shalt
thou be when thou comest in,
and cursed shalt thou be when
thou goest out.

And thou shall grope at noon-
day, as the blind gropeth in
darkness, and thou shalt not
prosper in thy ways: and thou
shalt be only oppressed and
spoiled evermore, and no man
shall save thee.

The stranger that is within
thee shall get up above thee
very high; and thou shalt come
down very low, he shalt be the
head, and thou shalt be the tail.

And thy heaven that is over
thy head shall be brass, and
the earth that is under thee
shall be iron. The LORD
shall make the rain of thy land
powder and dust: from heaven
shall it come down upon thee,
until thou be destroyed.

The LORD shall make the
pestilence cleave unto thee,
until he have consumed thee
from off the land, whither thou
goest to possess it. The
LORD shall smite thee with
a consumption, and with a
fever, and with an inflammation,
and with an extreme burning,
and with the sword, and with
blasting, and with mildew;
and they shall pursue thee
until thou perish, because
thou wouldest not obey
the voice of the LORD thy God.

Stort Funeral Mist-maraton just nu. Funeral Mist och 16HP/Woven Hand är nog det närmaste andlig musik jag kommer, och då menar jag som i att det är musik/band som på något sätt någonstans i mig berör något viktigt jag inte förstår. Samtidigt som de gör det på väldigt olika sätt så gör de det på väldigt lika sätt också. Både konstigt och inte alls.

Funeral Mist är, hursomhelst, bland den obehagligaste musik jag lyssnar på. Det är musik som på något sätt sabbar själen. Man känner sig lite smutsig och förstörd. Det är genuin ondska inblandad där, inte bara våld och hat. Så känns det i alla fall.

Relaterat till detta så kanske ni minns det här?

Uppsatsen inlämnad också. Får se hur det går med det, men den blev väl kanske helt OK.

Gnällspikar

Jag var tvungen att sno en kommentar från en helt annan blogg. Jag tycker att den har en bra poäng, eller rättare sagt innehåller bra kritik:

Halva problemet - många arbetslösa - dras vi med här i UK också. Den andra halvan - företag som inte hittar arbetskraft - är däremot löst genom att företagen här inte är gnälliga pseudo-kapitalister som tycker att vinst är individuell men förlust ska betalas med skattepengar. Dvs: om det inte finns en riklig källa till en viss kompetens så anställer de någon som verkar ha ungefär rätt egenskaper och LÄR dem kompetensen de vill ha. Det var precis så det gick till när jag fick mitt jobb.

Allt jag kan om statistikprogrammering har det här företaget lärt mig. De plockade mig från ett hopplöst callcenterjobb - för att jag där gjore data management i det programmeringsspråk de var ute efter - och de var beredda att lära upp mig i den kompetens de behövde trots att de därmed räknade med att betala full månadslön till någon som under den tiden gav noll lönsamhet under den tiden. (De flesta arbetsgivare räknar med att den första månaden är smått olönsam eftersom det tar X tid att få alla verktyg, licenser och lösen och i det här fallet betalade sig chansningen då jag var lönsam redan efter den månaden.)

Vissa företag samarbetar med KY-utbildningar, vilke iofs är bra, men här är företagen beredda att lägga pengar och tid på en egen infrastruktur för undervisning. Nästan alla har en träningsavdelning, särskilt om det är tekniska kompetenser de frågar efter.

Svenska arbetsgivare lyckas ibland få sig själva att framstå som en hoper bortskämda snorungar som vill ha en dyr ponny, men inte vill gå hästskötarkurs. De tror att det bara är att sitta upp så sköter hästen det hela och vinner dem pokaler.

Varje gång jag ser en annons där arbetsgivaren räknat upp fyrtio kompetenser som är absoluta krav (väl medveten att de på den hemliga listan dessutom har: är ca 35, med 20 års erfarenhet av SAMTLIGA kompetenser - även om de inte var uppfunna för fem år sen - men som ALDRIG vabbar) så tänker jag: "jamen, lycka till då..."

Svenska arbetsgivare tycker det är nån annans ansvar att de kompetenser de vill ha finns tillgängliga. Brittiska vet att detta inte är realistiskt.

(Och vi må ha färre röda dagar - men när en röd dag infaller på en helg så tas den ut efterföljande måndag. Detta trots att röda dagar inte är lagligen påbjudna utan frivilliga från arbetsgivaren. Få företag skulle drömma om att inte erbjuda bank holidays.)

Och innan ni frågar: inkomstskatten är högre än i Sverige. Arbetsgivaravgiften - National Insurance Contribution - är ungefär samma som i Sverige. Mitt företag - som inte kan lita på att staten erbjuder förskolor som kan luras att vabba åt skamsna föräldrar som pressas att jobba trots sjuka barn - erbjuder rabatterad barnomsorg, privat sjukförsäkring så att om jag inte vill behöver jag inte vänta på NHS och de sparar motsvarande 5% av min lön i en pension scheme åt mig - detta dras inte från _min_ lön utan är utanpå den (jag spar dessutom 5% själv).

Allt detta gör mitt företag för att försäkra sig om att de kan locka och behålla personal med viss kompetens, eller potential för en viss kompetens.

Vad gör Svenska arbetsgivare? Gnäller och kräver att staten ska trolla fram VoIP-tekniker: exakt femton stycken, erfarna och desperata efter ett jobb. Igår.

Så. Visst går många arbetslösa här. Påstår inget annat. Men inte samtidigt som företagarna sitter på sitt arsle och gråter för att staten inte ger dem SAS-programmerare med körsbär på.

När Svenska företag är beredda att satsa något själva i jakten på kompetens så kan de börja gnälla. Annars kan de bara hålla käften.


Jag vet ingenting om arbetsmarknaden i Storbritannien, men jag tycker att som kritik mot den mer eller mindre eviga hetsen på arbetssökande att alltid vara lismande perfekt arbetsnarkoman så funkar det, och som kritik mot svenska företag som ibland känns som Lorrys "men vi har ju ingen lokal"-gäng så har den även sin poäng.

Och hörni... Det är en text på 600 ord. Nej, det är klart att det inte är hela sanningen och ja, jag är väl medveten om att just du har träffat folk som tycker att jobb bara ska dyka upp och att du även känner arbetsgivare det är synd om. Och Jackie var nazist.

Komihåglista

Att göra: allt.








Nä, men på allvar. Skriva färdigt BA-uppsats. Översätta färdigt dikt och skriva uppsats om det. Fixa jobb. Åka på fölsedagskalas. Gå på vernissage. Kolla på område i bagis. Fixa pengar. Svara ja på lägenhet. Lämna in uppsats. Försöka att undvika dö av magsår. Allt innan måndag.

Nåja. När det gäller BAn så kan den ju skjutas upp tills september. Fast man skippar ku helst det. Någonstans så känner jag att jag kommer ha nog att stå i, på ett eller annat sätt, den här sommaren. Tur att jag hittade de där kassarna med T-shirts jag inte använder. Borde ju kunna bli några hundra där, om det skulle vara så.

Om det sker

Det jobbiga med sommarens eventuella fattigdom är inte nödvändigtvis att bara leva på spaghetti och ketchup eller att inte kunna köpa sig en kaffe precis när man känner att man behöver en eller så. Det jobbiga är att saker, i brist på ett bättre uttryck, måste vara trasiga för att man inte har råd att reparera dem. Nu snackar jag inte ens om sådana nödvändigheter som att byta glödlampor eller så (även om det stör mig något fenomenalt att jag inte har några hörlurar just nu) utan om annat. Saker som liksom tillåter mig att på sätt och vis vara trasig. Bara t ex. tanken på att jag kanske kommer vara torr och fnasig i ansiktet för att jag inte har råd att köpa fuktighetskräm eller att min hårbotten kommer vara skit för att jag inte har råd att köpa fungoral, eller (HEMSKA TANKE) att min pomada skulle ta slut och jag inte har råd att köpa ny.

Så oerhört, oerhört fånigt.

Groda i varmt vatten

C'est moi. Typ.

Det är lite jobbigt att man sitter/har satt sig i en situation där det skiter sig även om man lyckas. Det var ju inte riktigt såhär det skulle bli.

Jag fattar inte varför det ska vara då jävla svårt att få någonting gjort.

Stench of decay

Igår fick jag In Putresence med Stench på vinyl. Det kan nog vara en av de snyggaste skivor jag äger. Art Deco möter dödsdyrkan. Så snygg så att jag kan rekommendera även de som hatar metal att köpa den, bara för att den är så fin att titta på.

Sen är den jävligt bra på alla andra plan också. Riktigt bra såndär gammal-fast-ny death metal med bra dödsdyrkanstexter som undviker genrens annars lite (så att säga) omogna attityd. Rekommenderas starkt.

Fram

Mittuppslag

Baksida

Booklet

Booklettens mittuppslag

Booklettens baksida.

Det har blivit en hel del vinyl på sista tiden. Lite oväntat.

Pepp i brevlådan

Gårdagen

var väldigt festlig. Hårdrock, tröjor, skivor, vänner, fylla. Mycket gamla vänner och bekanta som dök. En hel del nyare vänner och bekanta också. Och någon (total främling) som tydligen läser min blogg. Det var lite chockande, att någon jag inte alls känner läser det här. Men trevligt.




Men jävlar vilken baksmälla jag fått. Och jävlar vilken huvudvärk jag har.

Weeding out the weak

Det finns en hel del saker på den här bloggen som jag borde ta mig tid till att trimma bort någon dag. Saker som helt har slutat vara relevanta. Det finns även en del saker som borde läggas till.

Lite som mitt liv, sådär i största allmänhet. Måste hitta orken, bara.

Tror att katten skulle gilla den här

oerhört användbara maskinen.

En sån dag

Av någon anledning så är idag en Primordial-dag. Antagligen för att jag känner mig lite sorgsen och antagligen för att hela dagen på något sätt har känts väldigt memento mori, på något sätt. De misstag man har gjort, den man är, den delen av en som är den man har valt som har valt bort så mycket av resten av världen, har gjort sig påmind på både bra och lite ledsamma sätt (som alltid känns det som att det är jag som har ändrat mig genom tiderna och inte resten av världen. Det är för att det är så. Fast ändå inte, om jag tänker efter. Låt oss säga att som väldigt ung blev jag helt enkelt nekad och var då tvungen att göra ett val.). Inte för att jag ångrar något och inte för att jag vill ändra på särskilt mycket, men ibland har man sina känslomässiga stunder. Och det är bra. Jag är av den åsikten att det är känslorna som är själva poängen med livet.

Nåja. Idag är det ju en Primordial-dag. Och just nu, just idag så är det den här texten (Lain with the Wolf) som spelar roll:

I have lain with the lamb
Sang his tender praise on long dark nights
Searched my drawn face long and hard
For a sign of his light
Shoulders to the wheel for the grist of faith
Is manna for the blind
Like a child of Cain without the providence of truth

Joy did come. It rose with the morning sun
Like cold guilty sweat across my brow
These are the first words that fell upon my lips

I have lain with the wolf
He seeks me out and demands my company
In the corner of a crowded room
With words of madness and water of fire

He whispers, when the demons come
Do you make peace with them or do you become one
of them? Do you?
If I give name to my furies, can you name them?
He preaches salvation in the loins of women
And the black sciences

When the shadow fell upon me
I knew I was running with the wolf
And it was his eyes I saw staring back
And this I learnt and this I know
You cannot escape the beast when you wear his mark


Ja, jag vet. Nu himlar du med ögonen och tänker "Men herreGUD snubbe, kan du inte ta i lite mer?" Men så är det. Bra låt, bra text. Jävligt pampig, pompös och ser ut att ta sig på lite för stort allvar, men sån är jag. Idag. Måste säga att jag uppskattar Alan Averill's små små referenser till andra saker i Primordial's texter. Hyfsat uppenbara saker, men fint. Jag är ett fan av att lägga ut brödsmulor åt folk.

Annan låt, samma band:

Den där lättnaden jag kände igår?

Borta. Inte så mycket pga skolrelaterade saker, dock.

MyseT

Här ligger vi och läser Heidegger.



Inte helt omöjligt att Sabbat hajar mer än vad jag gör.

Le hair

Ok, nu är jag verkligen inget proffs men jag måste erkänna att än så länge så är vattenlöslig pomada ett jävla uppköp. Det är ju typ dubbelt så dyrt och försvinner ju när man duschar men det har den fördelen att frisyren inte smälter när det är varmt. Jag kanske inte kommer använda Layrite som bas, men för att fixa till pompadouren är den nog rätt given.

Av någon anledning så inbillar jag mig att det är bättre för hår och hårbotten också. Man undviker ju gärna det där med tunnhårighet och sånt. Plus att skalpen lär ju inte lida av att kunna vädras lite bättre nu när det är sommar.

Jag är f ö den enda i min grupp som fortfarande verkar skriva uppsats. Sedär. Fast jag har ju satt mig i en situation där misslyckande inte är ett alternativ.

Tjoho

Jag är faktiskt ganska nöjd med livet idag. Jag känner mig smart, jag känner att jag har gjort bra saker, jag känner framförallt att jag kan tänka på riktigt och att jag utvecklas. Jag är rätt trött på många sätt men ändå. Hyfsat nöjd.

Jag undrar dock verkligen om det bara är jurister som pluggar på SU. De irriterar mig.

Location:SU

Även om jag på allvar sitter med gråten och paniken i halsen när det gäller den där JÄVLA uppsatsen så har jag ändå någon form av känsla av att jag sakta men säkert hittar fram till något som faktiskt kan vara viktigt på riktigt, om så bara för mig. Och det är inte alls bara relaterat till uppsatsen utan så mycket annat som helt plötsligt visar sig ha haft stor betydelse och kan bli någon form av byggstenar. Intressant. Saker man läste för flera år sedan dyker helt plötsligt upp i huvudet igen och fungerar på sätt man inte tänkt på tidigare osv.

Huvudlös

Nu har jag inte läst mer än typ de fyra första kapitlen i 'The Accursed Share', och jag började läsa dem för inte ens en vecka sedan så chansen att jag missförstått Bataille är väldigt stor. Hursomhelst så tycker jag att hans teorier är väldigt intressanta och jag är väldigt nyfiken på hur han skulle ha sett på ett ekonomiskt system som det vi har idag, som i så stor del går ut på att konsumera istället för att producera. För att snabbt sammanfatta det jag tror att Bataille verkar ha menat så går det ut på att samhällen i stort sett alltid har ett överskott på 'tillgångar', att ett (ekonomiskt) system alltid tillförs mer energi (tillgångar) än det kan använda och att denna överskottsenergi måste spenderas "willingly or not, gloriously or catastrophically". Vad han menar med det är att antingen bränner vi det här överskottet på "lyx" (lyx för Bataille var helt enkelt att bränna pengar/energi på saker som inte tillförde någon nytta, t ex. konst.) eller så kommer vi på ett eller annat sätt slå i ett tak och så bränner det här överskottet ut sig själv. Ett sätt det gör det på är krig.

Nåja, min idé är att vi har ju ett samhälle där vi hela tiden HAR ett överskott (=mer pengar i plånboken) och det överskottet bränns av hela tiden (=vi konsumerar lyx, dvs saker som inte tillför någon nytta) så so far so good. Men, problemet som uppstår är att vår lyxkonsumtion som bränner av det här överskottet opererar i ett system där den konsumtionen skapar ett ännu större överskott som leder till att vi konsumerar ännu mer som leder till... Ja, ni förstår. Osv, etc ad infinitum. Frågan är när (om?) vi slår i taket (när kommer vi till punkten där vi bygger upp mer överskottsenergi än vi kan göra av med) och vad händer då?

Jag är även intresserad av hur den kulturpolitik vi har/börjar få i allt större grad är helt misslyckad som eventuell säkerhetsventil ur Batailles perspektiv.

"Woe to those who, to the very end, insists on regulating the movement that exceeds them with the narrow mind of the mechanic who changes a tire."

Det här är mycket mer av en fundering i bloggform än någon slags inlägg i en debatt eller ett ställningstagande. Det är mer ett sätt att förstå Bataille än någon annat, och chansen att missförstått helt är stor. Men jag är intresserad av andras tankar i frågan, speciellt från de som kan sin Bataille väl (alltså, jag är intresserad av att veta om jag har förstått Bataille).

Maha Kali

Maha Kali, dark mother dance for me
Let the purity of your nakedness awaken me
Yours are the fires of deliverance which shall bring me bliss
Yours is the cruel sword which shall set my spirit free

Devourer of life and death who rule beyond time
In thy name I shall fullfil my destiny divine
Maha Kali, formless one, destroyer of illusion
Your songs forever sung, the tunes of dissolution

Kalika, black tongue of fire, embrace me
Make me one with your power for all eternity
Awaken within me the reflection of your flame
Kiss me with your bloody lips and drive me insane

Jai Kalika! Jai Kali!
Make me one with your power for all eternity
Maha Kali come to me

Smashana Kali, I burn myself for thee
I cut my own throat in obscene ecstasy
I make love to abominations, embrace pain and misery
Until my heart becomes the burning ground and Kali comes to me

O dark mother, hear me calling thee
Mahapralaya, bring to me
Through all illusions I shall see
I shall cremate this world and set my essence free

Jai Kalika! Jai Kali!
Without fear I will dance with death and misery
Maha Kali, come to me

"O Kali, thou art fond of cremation grounds
So I have turned my heart into one, that thou
may dance there unceasingly.
O mother, I have no other fond desire in my
heart. Fire of a funeral pyre is burning there."

Jai Maha Kali, Jai Ma Kalika
Jai Maha Kali, Jai Ma Kalika
Kali Mata, namo nama
Kali Mata, namo nama

Jai Kalika! Jai Kali!
At your left hand for endless victory
Maha Kali, come to me

Jai Kalika! Jai Kali!
Mahapralaya will set our spirits free
Maha Kali, come to me


Ibland glömmer jag bort hur jävla lysande Dissection kunde vara.

Dry as bone, cold as ice

Så känner jag mig just nu.

Skittelefon

Nu har hemknappen bestämt sig för att bara funka ibland. Jävligt komplicerat att använda den nu, alltså. Och att hålla på och skicka den på reparation och grejer är ju sjukt opraktiskt. Lyckades dock ta den här bilden på lilla grisen och mig:

Konstiga bieffekter

När man är lite bakis så får man ju lätt lite ångest. Fast det roliga är att de allra flesta känslor förstärks på något bisarrt vis. Alldeles nyss såg jag en bild på mig själv och mitt hår/frisyr och blev alldeles rörd över hur snyggt och allmänt bra mitt hår är.