Med anledningen av det här lilla skriveriet så känner jag mig nödgad att skriva om något som ständigt ligger och nöter i bakhuvudet på mig: klass. Och jag menar då klass som en kulturell uppfattning, inte ens förhållande till produktionsmedlen.
Hursomhelst.
Medelklassens problem är att den inte finns, egentligen. Arbetarklassen finns. Överklassen finns. De har alltid funnits. De vet var de står i förhållande till varandra. Någonstans däremellan finns medelklassen, men den för en osäker existens. Ni förstår, den skapades som ett komplement. Rejält förenklat så menat jag såhär: när brukspatrons bruk blev för stort och han inte längre kunde gå ut till statarna på fältet och säga vad han ville så anlitade han naturligtvis förmän. När Patron fick flera bruk och fabriker och gårdar och industrier så var han tvungen att anlita folk som kunde ta hand om dem också. Et voila, en ny klass har fötts. Eller fötts och fötts, det har slängts in lite smörjmedel i maskineriet. Grejen är bara det att medelklassen vet om det här. Den vet om att den är något som skapats för att hålla två äldre institutioner flytande. Medelklassen är som en medlem i en trekant hos ett par som känner varandra väl. Den är osäker på sin roll. Ni förstår, det gamla paret skulle bara kunna ligga med varandra. Visst, det skulle vara lite tråkigt och gå på rutin och antagligen vara i missionärsställning, men tillslut så skulle någon form av klimax nås och sen skulle det vara över. Och det gamla paret behöver varandra. På_riktigt. Dom är inte kära längre, dom tycker inte ens om varandra längre, men de definierar sig själva i den andre. Medelklassen står lite utanför och vet att det medelklassen är är lite krydda i samlivet. En ny förmåga i ett liv där spelreglerna redan har bestämts långt innan någon ens funderat på att krydda till det. Och medelklassen har en gnagande känsla av att den får hållas. Den får som den vill, men bara för att det egentligen inte spelar någon roll. Den får DN, den får Kungsholmen, den får jobba som kulturarbetare, den får tycka om 'svår' musik (men inte för svår, då blir det lite läskigt), men den har den gnagande känslan av att det bara är därför att det gamla paret arbetarklassen & överklassen vet att det medelklassen håller på med är skit som inte spelar någon och att de resonerar så "att ungen kan väl få hållas med sitt så rycker ungen villigt in med ponnydräkt eller piska eller strap-on när det är dags för mys i sängkammaren/hobbyrummet". Därför gillar inte medelklassen det medelklassen gillar. Medelklassen litar inte till sin egen goda smak, antagligen därför att medelklassen är den enda av klasserna som har smak. Arbetarklassen vet att han ändå är en värdelös knegare som kommer dö i stenlunga och det kommer alla att se hur mycket kostym man än har på sig och överklassen vet att den kan klä sig precis som den vill, för vet ni vad? Den får som den vill ändå.
Sen kan jag inte påstå att jag gråter över att Accelerator ställer in. Fuck off, snubbe. Skitnödig musik, skitnödig festival, skitnödig publik som lyssnar på skitnödiga artister. Dom behöver slåss och få stryk och kämpa mer. The Strokes är för rock vad Bill Haley var för rock.
Bone Awl är förresten det bästa sen... Mitt förra favoritband. Jag vet inte. Låter som Akitsa när dom är råa blandat med mellanperiodens Darkthrone (ja alltså, mellan att de var sjukt jävla skitbra (dvs fram t o m 'Panzerfaust') tills att de blev riktigt pinsamt dåliga (dvs 'The Cult Is Alive' och framåt) fast så jävla mycket bättre. Punkiga/rockiga trummor (och riff), korta koncisa otillkrånglade men jobbiga riff, bra texter (generellt så tycker jag att ett av fundamenten i black metal är satanism/djävulsdyrkan, vilket inte är något som uttrycks här. Men nog jävlar är det black metal ändå) och bland det viktigaste när det gäller sånhär black metal. En total kyla och ett totalt hat. Och så jävla bra, men det har jag redan sagt, eller hur? Tänk om Sunn0))) kunde ha samarbetat med dom här killarna istället för med den där muppen i Xasthur.
Ni provlyssnar på Bone Awl här. Sen köper ni skivor med dem här, här och här. På det sistnämnda stället så kan man (förutom att beundra startsidan) även köpa biljetter till den där festivalen i november som jag nämnde tidigare där då just tidigare nämnda Bone Awl ska spela.
Ni kan även ladda ner fullängdaren typ överallt. Googla bara på namnet så...
Förresten så tänkte jag skriva en liten disclaimer, ifall någon skulle bli upprörd över det jag har skrivit: Det här är inte mina personliga åsikter, det är objektiva fakta. Speciellt det där om The Strokes och han i Xasthur. Klassanalysen är kanske lite mer subjektiv, fast bara lite.
Idag har jag förrutom det fått se en skitsnygg tatuering som såg ut som eld/fjäll/lava/en infektion. Och fått en tuff Heavy Metal-samling (svinbra) samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Och klätt ut mina vänner till mig och Fiat. Dock har jag inte hittat några solglasögon, men fick skratta åt någon mupp som tyckte att old school flash broderat på en sammetkavaj (samt även broderade jeans) var något man skulle ha på sig en torsdag. Jag är inte den som gärna kritiserar andra utseende eller skrattar åt folk eftersom jag tycker att det är jävligt mycket "same shit different haircut" över utseende (plus att jag tycker att det är ofint och dömande att hålla på så) men någon jävla måtta får det ändå vara. Förintelsen var fan ingenting jämfört med det där missfostret. Så om du var på Åhléns Citys parfymavdelning runt 17-17:30 och känner att du nog hade på dig kläder våldtagna av en symaskin, så ja... Dock gillade jag parfymkonnesörstekaren som sprang runt och inte riktigt såg ut att tycka att jag borde tillåtas gilla samma parfym som honom men som inte riktigt vågade utstråla det helt och hållet. Han var söt ("RAaawr, loverboy...", s a s.) och genom honom fick jag äntligen reda på vad de där skålarna med kaffebönor är till för.
Gud vad jag är obstinat ikväll. Det är nog för att jag är sjuk, ensam, övertrött och lite lagom sur för att jag inte hittar en USB-kabel till min iPod. Och för att min favoritkavaj är preciiis för liten för mig över bröstet men sitter helt klockrent på Adam. Nu ska jag kolla på antingen Ally McBeal eller McGyver.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFegis.
SvaraRadera