tråk

Att med mening stänga av sig/skjuta ifrån sig/avsäga sig större delen av världen och dess idioti så man slipper bli besmutsad, nedsmittad, befläckad, avledd, utled, utmattad, förledd och deprimerad har även sina baksidor. Jag sitter nämligen här och har inget annat att göra än att leka med internet. Men det är typ helt tomt på saker jag vill veta och göra. Mina favoritbloggar har jag läst. Mina favoritsidor har jag kollat. Jag har wikipediat typ allt som jag tycker är ens måttligt intressant. Vad gör jag nu? Jag har inget att skriva om heller, egentligen. Mer än att jag har tråkigt.

Kanske borde jobba lite. Fast det finns ju inget att göra.

Alltså, jag har ju till stor del självmant valt att inte engagera mig i livet, världen, samhället etc (det låter sjukt högtravande och de som har träffat mig kanske tror/tycker att jag snackar skit nu men allt är relativt osv.) så jag får väl skylla mig själv men man blir lite tagen på sängen av att den där känslan av att alla skrattar hjärtligt åt ett skämt man just missat verkar vara permanent.