"...Gud har knullat mig i röven sen dag ett."
Så sant som det är sagt. Varför är det så, tänker ni? Jo, såhär är det.
Igår rasade min dator ihop. Jag reparerade lite med startskiva och shit och det gick jättebra.
Idag så startar den inte ok. Går in från startskivan och försöker köra skivverktyg på hårddisken. Den hittar inte själva Macintosh HD. Så Jäääävla najs. Försöker ändå köra verktygen på den överliggande katalogen/ikonen/get. Går inte. "Den underliggande åtgärden avslutades med ett fel" och "ogiltig syskonlänk" får jag reda på. I'm fucked. Ingenting funkar åt något håll. Garantin har gått ut på maskinen OCH jag har inte slutat betala på den.
Sen ringer Radiotjänsten. Helt underbart vad slipade dom är. Jag är imponerad.
Radiotjänsten, med manlig och myndig röst: "Ja, det är radiotjänsten här. Har du glömt betala TV-licensen eller är det någon annan i hushållet som gör det?"
Alex, lätt panikslagen: "Asså, jag har inte haft TV på 1.5 år."
R, med myndig röst: "Så då skaffade du den nyligen, alltså?"
A, försöker köpa tid och komma på ngt smart att säga: "Ursäkta?"
R, trött: "Så du skaffade TV nyss alltså."
*pinsam tystnad*
A, krypandes till korset: "jaaaa, det var väl några veckor sedan."
R, med en röst som uppenbarligen inte tror på A: "Då startar vi en faktura f o m idag då."
A, lättad över att han inte kommer skickas till Gulag: "Ja! Gör det! Det blir jättebra!"
Jag har aldrig hört en röst som trott så lite på vad jag har haft att säga. Aldrig någonsin. Jag är helt sjukligt imponerad. Och som han la fram snacket! Det gick inte att värja sig. Även om jag hade vart döv, blind, lam, stum, inte ägt radio, tv, dator, stereo, telefon eller ens en speldosa och dessutom varit TOtalt ointresserad av all form av stimulans så hade jag inte sluppit undan TV-licensen. Karln förtjänar en medalj, ett hedersomnämnade, en klapp på axeln, en löneförhöjning. Jag är uppenbarligen inte stum av förundran, men jag skulle kunna ha vart.
Kan dom verkligen pejla in om man har en TV? Jag vet inte, men jag kommer iallafall betala TV-licensen skitnoga i framtiden så att Han inte ringer mig igen, för gör han det kommer jag både vara rädd och skämmas väldigt väldigt mycket.
Tillbaka till datorn. Det verkar som att det har gått typ kallbrand i hårddisken, om man ska tro på framgooglade svar. Skitbra. Tur att jag iallafall har back upp på musik och grejer NEJ DET HAR JAG INTE! Dumsnål är den korrekta benämningen på mig.
Nåja, om några månader kommer jag med största sannolikhet kunna köpa en ny (på avbetalning, naturligtvis) till ett någorlunda förmånligt pris, så hela den grejen kommer ju lösa sig. Bara ett jävla jobb att fixa in all musik i apparaten igen. Och allt annat, typ skolarbeten, uppsatser, etc etc. Men där får man för att man skjuter upp allt till en annan lönecheck.
Jaja. Jag ska gosa runt lite med det där och se om det finns något sätt att komma åt skiten på hårddisken. För i sådana fall köper jag en extern hårddisk så fort jag får pengar, fixar över allt på den och... Ja... Väntar på en ny maskin. Och typ leker loss med den gamla. Saken är den att jag har ingen användning för en tom dator.
Jävla naziapple.
Nåja. Det kommer kosta mig mindre pengar att få en bättre dator än vad jag betalar idag. Alltid något. Och min konsumtionshets när det gäller att köpa dyra saker verkar ha gått i stå. För tillfället, men det är alltid något. Ärligt talat så är jag rätt nöjd med det. Känns ju ekonomiskt sett mer värt det om hela ens fåfänga jag står och faller med ett tygmärke för 50kr eller en T-shirt för 200:- än att den/det gör det med en 1500kronorsskjorta. Till viss del så tillskriver jag ansvaret för det till manolos temavecka om måttsydda kostymer. Eftersom jag, som livet är, inte har ett behov av att ha kostym särskilt ofta så har jag kostym när jag tycker att det är snyggt och kostymer jag tycker är snygga (jaja.). Och som känns jävligt lyxiga, naturligtvis. Därför så känns det lite (där jag befinner mig just nu) som att det inte riktigt är värt det för mig att lägga ner tid och pengar på dylika kläder om jag inte får precis vad jag vill ha. Det jag verkligen vill ha har jag verkligen inte råd med. Det jag verkligen vill ha behöver jag verkligen inte. Därför får det ligga på hyllan. Men en dag kommer jag knalla in hos Hans Allde och beställa en Mabro-kostym. Tills dess är det inte så viktigt. Så känns det just nu iallafall. Fram tills dess så har jag ändå ett relativt hyfsat utbud av lite mer dressade kläder och det räcker nog rätt bra så. Just nu. Dock är jag ändå rätt glad över att jag lyckades hitta en kostym jag tycker mycket om på H&M (italiensk super 100's-ull, tydligen. En får höppes att den finns på rea lite senare och att en annan har pengar då.), där jag även hittade smokingtofflor (!) som jag nog tror att jag måste köpa. De var på sitt sätt ganska gräsliga (men ändå tillräckligt arroganta och dekadenta) men prislappen gör dem i vilket fall som helst värda.
Dessutom har jag glott igenom Mad Max-filmerna nyligen så mina estetiska preferenser har liksom förskjutits lite. Svart trasigt läder, nitar, smuts, dune buggies samt hat och våld. Det är melodin för dagen/natten/vintern/livet. Sjukt sugen på svart jeansväst och/eller en MC-jacka med avklippta ärmar. Och en grön bomber.
Så nu sitter jag bara och väntar på att civilisationen ska gå under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar