Fylla. Tobak. Soluppgång. Jobb. Typ så.
Jag känner att jag inte riktigt var mentalt och moraliskt på topp i lördags, vilket var synd. Jag skyller på att jag jobbat så mycket. Men jag är ändå inte helt stolt över mig själv (vilket säkert kan ha att göra med att dopaminhalten fortfarande är helt skjuten i sank.). Grejen är den att jag inte gillar att snacka skit i någon större utsträckning (gillar man/jag inte någon så står man/jag antingen ut eller så umgås man/jag inte med dem.) men ändå hänger/hängav jag mig åt det. Dålig stil. Jag borde vara bättre än så. Jag tycker i och för sig att jag hade rätt i (mycket av) det jag sa, men det är en stor skillnad mellan att ha rätt om något och att säga något. Så det var inte helt nödvändigt, om man säger så.
För övrigt borde man lära sig det där med att dricka med måtta och gå och lägga sig i tid, eller så borde man lägga av. Börjar bli så jävla trasig. Jag och Fiat snackade lite om det i söndags morse (dvs när vi just hade kommit hem från lördagen) då vi satt på trappen och drack folkisar och lyssnade på musik, nämligen att man tycker inte att man är särskilt extrem, att man super så hårt eller så därför att man känner folk som är värre och de flesta man umgås med är ungefär lika illa som en själv. Men sen tar man en liten titt på andra människor och hur de verkar leva sina liv och så känner man efter lite hur man mår och upptäcker att man ändå har levt som en jävla stråtrövare i tio års tid och det faktum att man inte har stått emot en enda frestelse eller tyckt att en enda konsekvens har varit avskräckande har liksom inte gjort sitt för att höja allmäntillståndet. Någonstans förvånar det mig verkligen inte att jag nog är den i släkten som tidigast börjat få grå hår. Inte för att jag misstycker. Jag bara konstaterar.
Apropå det så tänkte jag fira min födelsedag på Bröderna Olhssons på lördag.
I övrigt är jag fantamej ganska nöjd med livet. Längtar tills plugget börjar. Ny känsla.
EDIT: Fiat kommer tydligen inte ihåg den ovan nämnda konversationen vi hade. Jag känner lite att poängen jag jagade liksom fångades ganska ordenligt där.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Alltså jag har ju inte glömt den helt. Jag känner igen att vi pratade om det... i alla fall.
SvaraRadera