Ibland...

...inte så ofta, så tycker man att folk i allmänhet har någon form av existensberättigande. Dom är kanske inte så jävla mycket mer avgrundskorkade än en själv. Dom kanske inte är fega kräk som är så fega och dumma att de aldrig har tänkt över sig själva och sitt liv (och nu menar jag inte "sitt liv" som i "man kanske skulle byta jobb/skaffa utbildning/köpa lägenhet/ny frisyr" utan något djupare än så.).

Sen så visar det sig att man har fel när man försöker vara positiv. Go figure.