Nytt bläck i huden igår. Färg, dessutom. Bättre bildbevis kommer upp så fort någorlunda bra bildbevis finns.
Jag glömmer alltid bort hur jävla obekvämt det är att tatuera sig. Dessutom så tror jag att det blir värre och värre med åren. Jag bävar verkligen inför att sätta igång med något större projekt, något som kom kräva upprepade besök typ en gång i månaden. Då hinner man ju inte glömma bort hur jobbigt det faktiskt är och då menar jag inte bara själva tatuerandet utan att det gör så jävla ont efteråt och är svullet och vätskar sig och att man ska hålla på o smörja och skit i flera veckor. Men det får det väl anses vara värt. Rätt jobbigt att man har börjat gilla det grövre och ruffigare stuket på tatueringar; det gör tydligen ondare att göra. Tack, världen. Nåja.
Hursomhelst så utförde hantverket av Karin hos Flash Fighters i Aspudden. Gemytligt och nära hem. Och trevligt. Och ett överkomligt pris.
Det har ändå blivit ganska mycket avklarat den här veckan. Frisörbesök, tatuering, två arbeten skrivna och så. Det är ju trevligt. Men jag känner mig märkligt bakfull idag. Inte på ett fysiskt sätt, men på ett psykiskt sätt. Ömtålig och ågren. Det finns ju inte en chans på jorden att det är alkorelaterat för det var, med mina mått mätt, länge sedan jag drack. Det KAN ju ha att göra med att jag har stressat en hel del den senaste veckan (+ätit lite), sen satte mig och blev karvad i armen i minst 2 timmar på kvällen innan man för en gångs skull skulle upp tidigt (jag använder ordet en rätt lös bemärkelse här) morgonen efter. Kanske.
Nåja. Får försöka käka ngt och lugna ner mig lite.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Sömnbrist kan göra en oerhört fragil, kära du.
SvaraRadera