Dies Illa

Man börjar bli lite trött. Min tuffa Travis Bickle-jacka har inte behagat visa sig ännu. Då ska man ändå säga att det är nästan tre veckor sedan jag beställde den. Man blir trött. Vi får se vad som händer. I värsta fall får jag väl lägga in ett PayPal Claim, så får jag åtminstone tillbaka stålarna.

Annars då? Det är lite kul att gå i den 'klass' jag går i, speciellt när det gäller analyserandet av poesi och liknande. Det märks nämligen väldigt tydligt att jag är några år äldre än de flesta andra. Jag tenderar nämligen att se saker de inte ser, eller kanske att våga se saker de inte se. Därmed inte sagt att jag är smartare än de övriga - verkligen inte. En del av de jag snackat med är fenomenalt smarta och mycket bättre på att anpassa sig och förstå vad det är vi ska göra än vad jag är. Faktum är att jag är imponerad av ett flertal.

Anyhoodles.

Helt orelaterat så känns det ibland som man är så mycket mer en del av problemet än en del av lösningen. Men man är trött och desillusionerad, ensam och bitter. Eller nått. Jag har blivit väldigt sugen på att köpa mig en bunker/missilsilo någonstans mitt ute i obygden och inreda den till ett riktigt hem. Fylla den med konserver och vapen och sen bara leva och vänta.