"Wir sind der master race"

Alltså...



Vs.



Vilken vinner? Och på vilket sätt? Sonseed är ju tokigt verklighetsfrämmande, men någonstans så kissar de sig inte i ansiktet vilket ju NU gör (jag menar, främlingsfientlig reggae...) plus att Sonseed-låten är inte fullt lika vedervärdig (eller jo. Eller nej. Eller kanske.). Dessutom är den skriven på ett för ändamålet lagom komplicerat språk, medan NUs 'svenska' inte riktigt håller måttet ("Omfamna min hand" liksom. "Tänk om din dröm skulle bli verklighet i det land dina förfäder slet." Kom igen kom igen kom igen grabbar.) om man betänker att de borde ju värna om det där med svenska och grejer med tanke på att de gör en rätt stor grej av att vara just svenska. Fast å andra sidan kan man tänka att snubbarna som gjorde den låten nog mest tänkte "vaddå, vår publik är ju inte direkt kända för sitt snille och sin smak. Vi säger att det är nationellt så säljer det" och det är ju lite sorgligt. Man vill ju att dom ska tycka att det är det absolut bästa som någonsin spelats in (men det KAN de ju inte tycka. Det är ju t o t a l Joelbitarklass på... allt.) . Som Sonseed, som nog faktiskt tror att de är det bästa som någonsin har visats på Kristna Kanalen (kolla på videon, bara. Om inte gitarristen är helt säker på att han är rockstjärna/kommer få ligga efter avklarat strängaspel så är jag skapt som någon form av fisk).

Det är rätt dött lopp, faktiskt. Båda låtarna är liksom sjukt konstiga/bra, men Sonseed tar nog ledningen på grund av den makalösa videon. Basen, basisten, gitarrvirtuosen, den livströtta tjockisen i kören. Mästerligt.