Vad det gäller Lawless Darkness så har jag än så länge lyssnat på den runt 2-3 ggr och ingen av dem hundra procent fokuserad. Det jag kan säga än så länge att de alldeles för 'bra' elementen från Sworn To The Dark är nedtonade till förmån för det som jag verkligen gillade från STTD, dvs åttiotals/Nifelheim-lånen. Plus jävligt sköna Bathory-trummor (inte helt korrekt jämförelse, men nära nog) på en del spår. Musikaliskt sett så är den mer metal än någon föregångare, men mindre black. Arvet efter Dissection förvaltas väl utan att det lyser igenom totalt. Helt klart en bättre skiva än STTD. Dock lider den lite (än så länge) av någon form av sjuka. Jag lyssnar på den och medan jag lyssnar på den så är jag så jävla pepp och den är så jävla bra, men när jag tänker på den efteråt så kommer jag inte ihåg särskilt mycket alls. Men det ger sig nog ska vi se. Den är ju rätt komplex + lång. För en gångs skull så känns inte gitarrsolon som en styggelse heller och det om något måste ju säga något.
Hursomhelst så når den inte upp (ner?) till Casus Luciferi. Den är lite för bekväm och inte tillräckligt brinnande-fanatism-på-liv-och-död som Casus var/är. Men det kan nog vara den bästa skiva de släppt förutom just den.
Ska försöka skriva mer någon annan dag, när jag har lyssnat igenom den ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar