Det här kan vara bland det vackraste jag sett. Visst, dom ser ut och beter som spån utan smak (vad GÖR dom, egentligen? Spela luftgitarr inför publik, på dagen, utan att vara full, liksom. WTF, mate?) men det är något väldigt befriande, avslappnande och vackert över folk som gör något de älskar helt utan självdistans (och ofta utan självinsikt också).
tokyo rockabilly club from jim demuth on Vimeo.
Det är även fint att man ser hur en sån sak som är så totalamerikansk här har blivit så totalt japansk. Men vad är grejen med de skabbiga bootsen? Varför var nästan allas kåbojskor trasiga/fnasiga?
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar