Omnium Bellum Contra Omnes

Jag har under dagen stött på folk som tycker att Jimmie & Co. vuxenmobbas. Att Lasse Ohly var jättetaskig och att man såg hur ledsen lilla Jimmie blev. Att det faktum att inget parti kommer samarbeta med SD är odemokratiskt och ett problem för yttrandefriheten och grejer. Och mitt svar är: nej. Alltså, att vägra samarbeta med folk är inte odemokratiskt. Det är på sin höjd något man kan komma att få äta upp. Att vägra prata med folk som har diametralt motsatta åsikter är inte odemokratiskt. Det är på sin höjd korkat. Att tala om för världen att man föraktar allt ett parti står för är inte odemokratiskt. Det är inte att inskränka yttrandefriheten. För det är såhär: frihet, demokrati och liknande saker är inget odelat vackert eller positivt. Yttrandefrihet innebär inte att folk bara kommer säga snälla saker. Det innebär att om någon säger något som gör dig ledsen eller förbannad så betyder det att du också får säga något som gör dem ledsna och förbannade. Det innebär att alla får bete sig som svin (eller som fantastiskt goda människor också). Det innebär inte att folk måste tolerera vad du säger. Lars Ohly använde sig av sin demokratiska rätt att umgås med vem han vill och att säga vad han vill ("Nej" i det här fallet).

Så, blir Jimmie vuxenmobbad? Jag vet inte. Och i ärlighetens namn så bryr jag mig inte. Har man i text och handling förklarat att mina vänner och bekanta (i ärlighetens namn inte så många. Tror jag. Vad folk ligger med skiter jag ganska stenhårt i.) ska ha färre och sämre rättigheter än vita heterosexuella kristna svenska män, att mitt Sverige ska bli någon form av stelbent folkhemslajv, att om kvinnor får sämre jobb och mindre betalt för att det blitt på tjocken så får de skylla sig själva... Tycker man det så får man fan stå ut med att bli behandlad som en idiot. Eftersom man är helt jävla bränd i huvudet. Sen ska man naturligtvis bli behandlad som en idiot på ett demokratiskt sätt. Och de som behandlar en så bör vara medvetna om att de mycket väl kan komma att behöva äta upp sina ord och att det inte finns något ovärdigare än att gå från "aldrig" till "kanske" till "ok då". Fast sen när handlade politik om värdighet?