Jag har kommit fram till vad min fascination för religion är. Det är inte Gud. Jag tror inte på Gud. Eller rättare sagt, jag tror inte på Gud i den mån att jag bryr mig. Gud finns, Gud finns inte, it's all the same to me. Det är inte heller det organisatoriska, även om det är nog så intressant. Katolska kyrkan, LO, Moderaterna, NSDAP, Hare Krishna = same shit på ett sätt (och helt olika på andra sätt, naturligtvis). Nej, det som intresserar mig är tro. Tro och religion som relation, som privat relation och som upplevelse. Måhända att varelsen man tror sig ha en relation till och som manifesterar sig i upplevelser inte finns, det är inte det som är intressant. Det är upplevelsen och relationen och erfarenheten som är intressant. Relationen till 'gudomligheten'. 'Gudomligheten' som upplevelse och erfarenhet. Relationen medlemmarna emellan inom en religion ger jag inte så mycket för, men å andra sidan så tycker jag att relationer människor emellan inom de flesta organisationer lätt blir ganska äckliga och smutsiga.
Sen ska man inte förneka människans behov av det mystiska, vare sig det 'mystiska' är vetenskapligt sett äkta eller inte. Som Switchblade sa i ett gammalt nummer av Close-Up: "SWITCHBLADE uttrycker något som fanns i människan innan teknokratin tog över. Nuförtiden kallas det ockultism eller mysticism. Inte konstigt att folk blir mentalt sjuka. Människan har en större kapacitet och ett större syfte än att slita ut sig på jobbet, se på tv och twittra."
Procession
4 veckor sedan
Man ska definitivt inte förneka människans behov av det mystiska. Grejen är att mystik och religion, som jag ser det, är varandras motsatser. Mystik är det som vi inte kan beskriva med ord, vare sig det är känslan man får i naturen när det är alldeles tyst, känslan man får när man dansar/lyssnar på musik, eller känslan som framkallas på kemisk/erotisk väg. Religion är en mycket gammal bok som talar om för oss hur vi ska leva - oavsett om det passar oss personligen eller inte.
SvaraRaderaJa, du har en poäng, även om jag ser dem som två sidor av samma mynt (där mystik är upplevelsen och religion är systematiserandet/beskrivandet/förklarandet av upplevelsen, samt även organiserandet av de som gillar (eller borde gilla, annars är det synd) upplevelsen men inte har haft den själv).
SvaraRaderaFast de behöver ju verkligen inte ha något med varandra att göra heller. Kolla bara på protestantismen. Däremot så verkar ju vi människor ha en överdriven drift att sätta in och se saker i sammanhang som kanske inte alltid finns och då får vi ju lätt det jag beskrev i parentesen ovan.