Det här är bland det roligaste jag läst på ett tag, tror jag. Jag har nog läst hela inlägget åtminstone 8 ggr redan och det blir liksom inte mindre roligt.
Jag håller på och läser Lovecrafts "Fallet Charles Dexter Ward" i översättning av Gunnar Gällmo och fantamej om det inte känns som att räffa en gammal kompis igen. Mycket trevlig översättning. Att lyckas översätta 1700-talsengelska skriven i slutet av 1920-talet till helt lysande 1700-talssvenska är helt makalöst bra. Jag har kommit på mig själv med att sitta och läsa om de stycken som är skrivna på så sätt flera gånger, bara för att jag tycker att de är mysiga att läsa.
Apporpå Lovecraft så tipsade Håkan om det här på en annan del av internet. Lär ju bli njas. Dock skäms jag lite för att jag inte har sett Call of Cthulhu. Det är ju en såndär typisk grej man borde göra någon dag.
Appropå Sisters of Mercy så kan man sammanfatta det såhär: Såg man något så såg man ljus i rök. Ibland en flint och ibland solglasögon. Men det var bra. 'Lucretia My Reflection', 'Dominion/Mother Russia', 'First and Last and Always', 'Temple of Love' mm. Behöver jag säga mer, egentligen? Om bara killarna med stränginstrumenten hade kunnat hålla käften lite mer, men å andra sidan så sjöng Andrew ganska ansträngt så man kan tänka att han behövde avlastningen. Men ändå. Efter att Andrew förvandlade den vita kostymen till något som amfetaminstinna skithårda ockultister/vapenhandlare på jakt efter gamla sumeriska dödsförbannelseamuletter kunde ha på sig, istället för något som enbart var reserverat för plufsiga morfinberoende europeiska pederaster i Marocko med svettpärlor på överläppen så har karln fanimej frikort. Är det där en korrekt mening, förresten? Stort tack för bristen på mellansnack också.
Appropå Sisters-efterfesten så tycker jag att det är roligt att de försökte pusha för den genom att göra reklam för att en av gitarristerna skulle spela skivor. Wow. En tränad apa spelar skivor. För i Sisters-sammanhang så är det ju det han är.
En annan grej är att jag fick en flygare om Depeche Modes releaspartaj på Nalen. Av en kille i Venom-tröja. Jag funderar för övrigt på om det inte är så att Venom är ett av världens absolut bästa band, rent objektivt sett. Vatten är vått, stenar hårda, saker faller ner och inte upp, Venom är ett av världens i särklass bästa band. Vet man inte det har man ju uppenbarligen verklighetsförankring som en frireligiös.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Allt detta prat om Venom har drivit mig till att sätta på din At war with Satan. Hoppas att den inte är helig för dig. Man måste ju se vad det handlar om lix.
SvaraRaderaJodå, den är (o)helig, precis som de två skivorna före ("Welcome to Hell" och "Black Metal") och skivan efter ("Possessed"). Fast man kan säga att det är en fallande (o)helighetsskala, där "Welcome to Hell" är (o)heligast och "Possessed" är minst (o)helig.
SvaraRaderaMen det är ju bra att dy lyssnar på't. Det är bra skit. Som man säger.
Trots heligheten fick jag i alla fall talla på den? Det var det jag var lite rädd för. Att du skulle bli som Annie i Lida och banka mig på fotknölarna eller något.
SvaraRaderaInte helt igenom dålig. Inte alls faktiskt. Imponerande ondskefullt för ett band som ser ut så här:
http://image.allmusic.com/00/amg/pic200/drP300/P373/P37397NUASH.jpg
Näe, det är bara kul om du lyssnar på dem. Och det är väl mer själva idén om skivan som är helig än den fysiska skivan i sig.
SvaraRaderaHmmm, ja... Det där var ju inte Venom i sin stoltaste stund, om man säger så.
I sin stoltste stund såg de ut såhär: http://www.testriffic.com/resultfiles/7908Venom.jpg