Fick den här artikeln/recensionen om nazistiska kvinnor skickad till mig. Klart intressant. Lär ju läsa böckerna vid ett eller annat tillfälle. Det finns en viss fara i att betrakta (den gamla) nazismen/fascismen som totalt antimodern istället för att se att den inte bara var totalkonservativ utan även stod för en annan form av modernitet (en i mina ögon felaktig och ologisk modernitet, men ändå.), speciellt som termerna modern/antimodern är vinnarnas termer. Vae Victis, s a s.

Sen läste jag det här av Andres Lokko och blev glad:

"Men jag tror att det har mindre med bandets musik att göra än med deras mest hängivna fans - de som drabbades av syntpopen i sin linda har växt upp till vår tids raggare."

Men han har ju en poäng. Det finns inget så daterat som framtiden.

Näe, ska man försöka göra något av den här dagen också, eller? Inte för att sånt brukar gå så bra, men ändå. Ett par skor måste ju till skomakaren osv. Appropå raggare så måste jag få tag på ett par Elvis-brillor också.