...är inte min grej. Fast jag lyckas ju få rätt mycket för stålarna ändå, tycker jag. Och jag blev snygg.
Jag börjar undra om en ofrånkomlig del av mig själv, mitt absoluta Jag, är att vara orolig. Inte för att jag är speciellt orolig över något speciellt just nu, men jag är alltid orolig. Kan nog inte minnas när det inte var så. Jag menar, jag borde vara orolig för min framtid. Borde fixa med allt som behöver fixas osv. Men det är jag inte särskilt orolig för alls när jag känner efter. Men ändå har jag den där känslan i magen. Jobbigt. Fast jag är ju van vid det. Det är ju lite default.
Önskelistan är uppdaterad, förresten.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar